"Ersätt rot med kulturarvsbidrag" – så skrev SvD:s Erika Hallhagen förra året, i en indignerad krönika över storstadsbons renoveringshets och ständiga drift att ersätta äldre, fullt dugliga kök med splitternya dito. Vips ligger det sextioåriga köket i massivt trä i grovsopen, ersatt med ett (kanske Ikeaproducerat?) nytt, vilket kommande bostadsrättsinnehavare givetvis river ut till förmån för ännu ett nytt.
Det är svårt att helt tvätta bort denna tanke vid anblicken av 2016 års Ikeakatalog, släppt i torsdags och där fokus ligger på livet i och omkring köket. Det socialiseras, experimenteras och komposteras i öppna kökslandskap, där man på plussidan till och med integrerat tvättstugan för att frigöra familjens tid. Även varuhusets klassiska, bukfyllebilliga köttbullar har passande nog kompletterats med både grönsaksbullar och kycklingbullar.
Kan Ikea fungera som ekobetonad folkbildare är det gott nog, även om den miljömedvetna medelklassen givetvis redan är öppet mål. Men, med tanke på att våra hushållssopor ökat med femtio procent på bara tjugo år – sannolikt på grund av dussinvaror med dålig hållbarhet – kanske det inte är just Kamprads wellpappaketerade imperium vi ska hålla i handen när det blåser genom ozonlagret.