Misslyckat möte med Reed och Metallica

ROCK. Gammal avantgarderockare från New York möter medelålders metallare, och ljuv musik uppstår? Nej knappast. Mötet mellan Lou Reed och Metallica är lika besynnerligt som misslyckat. Den förre låter som en darrig hiphop-farfar när han entonigt mässar sin luggslitna poesi, och Metallica brassar på med sina rullande standard-grooves, eller plottrar lite vilset i bakgrunden, hackar med rytmerna och lägger en del dissonanta gitarrtjut, som om de nu ville bli experimentella.
En dubbel-cd har det blivit dessutom, med vissa spår som är olidligt långa. Och det låter inte alls speciellt inspirerat, mer som ett urspårat jam i replokalen framåt småtimmarna när hjärnorna inte är helt skärpta. En tuff match för Metallica-fansen.