Misslyckad Coelho-filmatisering

Veronika har det mesta i materiell väg. Ändå sköljer hon ner en burk sömntabletter med ett stort glas whisky i hopp om att aldrig behöva vakna igen. Men hon misslyckas och vaknar upp på mentalsjukhuset Vitelle där klinikchefen meddelar att Veronikas liv hänger på en skör tråd och hon kan dö när som helst.
Veronika bestämmer sig för att dö är Paulo Coelhos kanske starkaste roman. Det finns en värme och styrka i orden som griper tag i en och vägrar släppa. Som film är historien lysande de tio första och sista minuterna. Däremellan är det nästan oförståeligt hur skildringen har kunnat bli så otroligt kall, ytlig och oengagerande. Gellar är en chansning men det är inte hennes fel att projektet misslyckats. Som åskådare får man nämligen ingen psykologisk förklaring till händelserna. Det antyds en del men så mycket av bokens kärnhistoria har fallit bort att man knappt förstår varför Veronika vill dö. Ännu mindre begriper man varför hon plötsligt en kväll sätter sig vid pianot och spelar för en av de manliga patienterna för att sedan börja onanera framför honom på golvet. Och vips så mår hon bra dagen efter och vill släppas ut. Den stora bristen på psykologisk trovärdighet gäller även bifigurerna, främst klinikchefen som är en god person men som under långa delar framställs som direkt osympatisk.
Som så många gånger förut är filmen inte i närheten av boken. För de i akut behov av en substantiell självmordsfilm rekommenderar jag i stället United States of Leland.

Misslyckad Coelho-filmatisering

Veronika bestämmer sig för att dö är Paulo Coelhos kanske starkaste roman. Som film är historien lysande i början och slutet. Däremellan förvånas Hanif Sabzevari över hur kallt och ytligt det blivit.