Missionärer i ny boktrend

2005 kom Carola Hanssons Mästarens dröm ut. En roman om kvinnliga missionärer i Kina, byggd på missionärers brev och andra dokument. Två år tidigare hade Lennart Hagerfors givit ut Längta hem, en bok om sin barndom som missionärsbarn i Kongo.
Sedan dess har flera yngre författare också givit ut böcker med missionärer som tema eller deltema: till exempel Johanna Nilsson med Jag är leopardpojkens dotter från 2006 och norska Hanne Örstavik med Kallet - romanen från 2007.

Vadan detta plötsliga intresse för missionärer?
- Det är märkligt att vi är flera stycken som nästan samtidigt har skrivit om missionärer. På något vis ligger ämnet i tiden. Dels för att vi lever i en postkolonial tid och kolonialismen diskuteras, dels för att det i vår sekulariserade tid också pågår en diskussion om själva tron, säger Carola Hansson.
Hennes roman om de två fiktiva tvillingsystrarna Agnes och Adina är en omfångsrik bok, som tydligt visar vilken stabil grund av efterforskningars fakta den vilar på. Till exempel kan man spåra den verkliga Uppsalamissionären Elfie Källbergs personlighet och livshållning i den påhittade unga kvinnan Agnes, har recensenter påpekat.
- När jag började arbetet med boken, hade jag inte klart för mig hur stor plats missionärerna har tagit i vår samtidshistoria. Men sedan boken kom ut har jag fått brev och böcker skickade till mig. Var och varannan människa har någon släkting eller bekant som har varit ute som missionär, säger Carola Hansson.
Medan hon har skrivit en roman om missionärer i Kina, har hennes samtalspartner på Stadsteaterns kaféscen, Lennart Hagerfors, skrivit om sin barndom som missionärsbarn i Kongo.

Samtalsledare är Ola Larsmo, Uppsalabo och författare:
- Det här samtalet är det sista i en serie som har löpt under 2006 och 2007 med projektpengar från Svenska kyrkan och studieförbundet Sensus. Nu är pengarna slut och det är hopplöst att få loss pengar från Uppsala kommun, så det här verkar bli sista samtalet om litteratur och existentiella frågor, säger han.
Ola Larsmo påpekar att missionerandet har såväl mörka som ljusa sidor.
- En del ser bara det negativa: att trycka på andra sin religion. Men missionerandet har ofta utvecklats till bistånd med undervisning och sjukvård. Och det var oftast fattiga människor som reste ut för att hjälpa andra. Det fanns en social energi i det, som vi kanske upplever brist på i dag.
Också Carola Hansson har haft en negativ inställning till missionärer och deras arbete. Men under de fem år hon gjorde efterforskningar och skrev Mästarens dröm, nyanserades hennes uppfattning om mission och missionärer:
- Jag såg missionen som ett kolonialt projekt, mycket förmätet sådant, och var väldigt kritisk. Sedan har jag lärt känna missionärernas tankar och idéer och fått en mer ödmjuk inställning. Jag beundrar deras mod och idealitet och viljan att göra gott.

Det är två år sedan Mästarens dröm kom ut. Redan då hade Carola Hansson börjat tänka kring nästa bokprojekt, som hon nu håller på att avsluta. I slutet av 2008 räknar hon med att vara klar. Boken kommer ut 2009. Den har exil som tema och handlar om ett sökande efter en son till Andrej, från hennes roman från 1994 med samma namn.
- Jag har bland annat bakgrundsforskat i Moskva och hos Tolstoy Foundation norr om New York, en flyktinginrättning grundad av Tolstojs dotter Alexandra i slutet av 1930-talet, berättar Carola Hansson.
Men mer än att Andrejs son lever i exil i USA, vill hon inte berätta om sin nya roman.

Missionärer i ny boktrend

Plötsligt är de där, de svenska missionärerna, i roman efter roman. Uppsalaförfattaren Carola Hansson diskuterar missionärernas skönlitterära uppdykande med sin Stockholmskollega Lennart Hagerfors på Uppsala Stadsteaters kaféscen Salongen på onsdag.