Hur känner du angående din medverkan i Så mycket bättre, så här efteråt?
- Jo, det känns bra tror jag. Jag tackade ju nej till Så mycket bättre de första åren och var ju även tveksam detta år. En stor anledning har varit att jag vill fortsätta leva i min lilla nördiga bubbla, och inte alltid välja den enkla, breda vägen. Även om jag har haft låtar som spelats på radio, så har jag inte velat bli mer mainstreem, utan snarare gå mot det andra hållet. Jag har lärt mig att ju större det blir, desto mer ångest får jag. Så därför håller jag mig i allra största mån på avstånd och vill fortsätta göra album som kanske inte ALLA gillar.
- Men mitt uppe i alla mina grubblerier så kan jag ändå inte komma ifrån att jag hade riktigt roligt de där 11 dagarna på Gotland. Jag fick lära känna nya människor som jag säkert kommer ha kontakt med resten av livet, jag fick sjunga Här kommer natten och jag fick en upplevelse som jag aldrig hade kunnat få på nåt annat sätt. Jag tror nog att det i slutändan kommer få mig att växa, både som person och artist!
Uppträder du med Så mycket bättre-låtar på spelningen på Reginateatern?
- Kanske det...men jag vill inte avslöja för mycket! Det blir ju ingen överraskning för dem som kommer då ju...
Du har varit sjuk under en längre tid, hur mår du i dag?
- Jo, jag blev ju sjuk 2010, förmodligen av en rå kyckling eller av svininfluensa-sprutan, som jag idag faktiskt tror mer och mer var den verkliga anledningen till att jag insjuknade. Det var ett tufft år för mig. Jag hade så ont att jag i princip inte kunde gå på flera månader, men det tuffaste var nog framförallt insikten om att man är dödlig. Under hela det året så visste ju inte läkarna varför jag var sjuk, eller om det kanske var nåt livshotande. Detta satte ju såklart griller i huvudet på mig. Jag som alltid hade alltid levt som att varje dag måste ge en större kick än den förra, fick nu istället ligga snällt i sängen och begrunna mina val och mitt sätt att leva! Men det var nyttigt! Så här i efterhand kan jag inte se några nackdelar med att jag blev sjuk. Även om jag käkar medicin nu så är varje biverkning så liten i proportion med vad jag lärde mig om livet och mig själv!
Du har blivit känd för din stora energi och artistiska glädje, var kommer den ifrån?
- Ingen aning. Jag tror jag bestämde mig tidigt att jag inte skulle vara den där tjejen som står med en gitarr och tittar ner i marken och ber om ursäkt för mig själv. Men jag kan också känna att det stundtals "slagit över". Jag har varit så energifylld och velat göra så mycket att det har tagit överhand och det verkliga skapandet, som jag känt att jag haft inom mig, ibland har fått stå åt sidan. Det är nånting som jag känner att jag fick bättre balans på efter året jag var sjuk. Jag coolade ner mig själv så pass att jag nu känner att jag kan ge av både min melankoliska sida och min koleriska Pippi-attityd.
Det finns inte bara glädje och energi i din musik, utan också allvarliga spår, som exempelvis låten Plastic faces. Vad handlar den om?
- Plastic faces skrev jag och min låtskrivarkompanjon Sonny Boy efter att vi läst ett inlägg på en blogg, där skribenten hade en attityd om att denne visste bäst, men ju mer man läste kände vi att det överhuvudtaget inte fanns nåt som helst belägg eller grund för dessa åsikter. Därav kom inledningsfrasen "I'm so tired of the blogging". Ibland känner jag att hela världen ska tycka till om ALLT idag. I 99% av fallen så har dessa så kallade "tyckare" inte varken utbildning eller kunskap inom området. Men det tillhör vår kultur idag, att "tycka till" ändå. När vi sedan diskuterade vidare så kom vi in på bloggar överlag. Man visar gärna upp bilder på sitt perfekta hem och sina perfekta barn. Det är nästan som att man måste intala sig själv att allt är så perfekt, när det i själva verket oftast inte är så. Sen diskuterade vi vidare om hur allt ska vara så perfekt till den grad att man som tonåring ska börja ändra på sin arma lilla kropp, för att passa in i samhället. Man ska operera brösten, läpparna ..och blygdläpparna... Man kan inte låta bli att sakna det verkliga! Det som är äkta och genuint! Ibland kan jag bara känna, kan det inte komma en rejäl hippierevolution snart, som kontrast till allt detta plastiga...