Minnesvärda möten

Ta till exempel en film som Karsten Wedels Atomernas vintergata från 1963. Huvudtesen är att slå fast hur många av periodiska systemets grundämnen som upptäcktes av svenska vetenskapsmän, eller i nödfall amerikanska Nobelpristagare som åtminstone är lite svenskättade. En högstämd historieskrivning blandas med ohämmad utvecklingsoptimism. Modern kärnteknologi ska frälsa världen. Ingen problematisering förekommer.

Ett annat minne är skolfilmen I Linnés fotspår från 1970-talet där intresset för fotvandring och ett sunt friluftsliv tycks vara återstoden av Linnés gärning. En och annan rar och vacker blomma på vägen piggar upp och samlas in. Men var det inte ur dessa folkrörelser av herbariesamlare och listprickande fågelskådare som medvetandet om de ekologiska sambanden bakom våra hotade livsbetingelser väcktes och växte till det numera dominerande temat i naturbeskrivningen?
Al Gores En obekväm sanning har fört upp klimathotet till en fråga för såväl internationell politik som individuellt samvete. I samma anda gör Folke Rydén och Mattias Klum sin film till Linnéjubileet. Man slipper de historiska tablåerna. I stället är det nuets frågor man tar upp, hur livet på jorden överallt hänger ihop.
För att få en historia att hänga upp filmen på låter man tre unga studenter resa ut i världen på linneanska upptäcktsresor. Deras guide till naturen är Mattias Klum, naturfotografen. De möter både sällsamma naturfenomen och forskare (ibland är skillnaden hårfin).

Filmen börjar rätt rörigt och i ett närmast hysteriskt tempo. Om någon fått tala i nästan en hel mening tycks man vara tvingad att lägga in en häftig kameraåkning eller svischande ljudeffekt för att inte tappa den unga publikens flyktiga intresse.
Men det tar sig efterhand och filmarna börjar våga låta intrycken sjunka in. Vissa delar verkar kanske lite ansträngt knutna till temat. De sedvanliga expertintervjuerna är konventionellt uppstyckade i munsbitar. Men här finns också minnesvärda möten.
Till exempel en (i ordets bästa bemärkelse) galen svensk botanist som rusar runt i Nya Kaledonien och upptäcker nya arter. När ekonomistudenten Magnus frågar vad det är för nytta med just den här sällsynta plantan stelnar hans blick i chock. I en bråkdels sekund ser man hur hans världsbild håller på att rämna, hur hans tilltro till mänskligheten rasar. Kanske funderar han på att säga upp sitt medborgarskap på planeten Jorden om han måste dela den med så korkade frågeställare. Men så blir han i stället arg och visar Magnus alternativet, ett landskap utan plantor eller liv.

Eller mötet med den unge, försynte och lågmälde hivläkaren som väcker mer respekt än hela högen av professorer och före detta vicepresidenter.
Trots ojämnheterna finns i Expedition Linné mycket intressant om tillståndet på planeten och även sekvenser där man bara vill gråta.

Minnesvärda möten

Söker man efter filmiska avtryck av en tids världsbild och tidsanda så hittar man det nog tydligast i vetenskaps- och naturfilmer.