Michael Moore har gjort det igen

Men han är inte minst en vältalig och engagerad filmare med förmåga att bygga upp sin argumentation med rörliga bilder och sarkastiska kommentarer så att den både roar och provocerar. I biofåtöljen sitter man och häpnar över vad folk som styr världens öden kan komma undan med.Den humoristiska tonen från hans förra Bowling for Colombine känns känns igen även i Fahrenheit 9/11 även om allvaret är större denna gång. Filmen, med en titel som associerar till romanen och filmen Fahrenheit 451, som också råkar vara brännpunkten för papper, handlar om Bushadministrationens göranden och låtanden före, under och efter det att två kapade flygplan flög in i två skyskrapor i New York 11 september 2001.I en prolog berättas om presidentvalet där George Bush kom till makten tack vare en lapsus i reglerna och en felräkning av rösterna i delstaten Florida, om jag förstått det rätt. Här är Moore lite dimmig runt vad som hände, men undrar också "var det en dröm?"Annars är han glasklar. Första hälften av filmen handlar mest om far och son Bushs affärer med rika Saudiaraber och vad möjligen det kan haft för inverkan i att ett antal medlemmar i familjen Bin Ladin tilläts lämna landet med flyg dagarna efter 11 september. Detta utan att någon frågade dem var familjens störste terrorist kunde tänkas befinna sig.Sedan handlar det om propagandan runt Irakinvasionen. På sedvanligt Moorevis berättas ur underdogperspektiv - filmen tillägnas hans hemstad Flint, där en femtioprocentig arbetslöshet fick många att ta värvning i armén.Klipptekniken är smart. Som till exempel när Moore skildrar själva attacken är bilden i mörker, men man hör kollisionsljuden, människornas skrik och annat från platsen. Andra suveräna stunder är när han klipper ihop presidentens tal till nationen där har argumenterar för Irakinvasionen med hur barn leker på Bagdads gator ungefär samtidigt. Det är oerhört effektiva motbilder.Filmen är klart obekväm för sittande president och hans närmaste omgivning. Länge såg det ut som att den Guldpalmvinnande filmen inte skulle få biografdistribution i USA, i landet där "freedom of speach" finns inskrivet i konstitutionen. Men alla distributörers farhågor kom på skam, Fahrenheit 9/11 har nu spelat in mest pengar av alla dokumentärer i upphovslandet detta valår. President George Bush har goda skäl att känna sig orolig: är bara hälften av det Moore berättar om sant (vilket det nog är, Moore har varit mån om att allt ska hålla juridiskt för inte bli stämd av Bushadministrationen) ligger han risigt till för omval.Alla som är det minsta intresserade av vår samtid bör naturligtvis se Fahrenheit 9/11. Sedan gäller det att hantera frustrationen över att världens öden tycks styras av kostymklädda män var främsta intressen är den egna ekonomin och golf.