Mest kvinnor bakom offentlig konst

I UNT:s undersökning av jämställdheten inom Uppsalas kulturliv har turen kommit till konsten. Som placerar sig ganska väl.

Natasha Dahnberg, Uppsala,  utställning på Galleri Strömbom. Arbete i blandteknik.

Natasha Dahnberg, Uppsala, utställning på Galleri Strömbom. Arbete i blandteknik.

Foto: Kattis Strömgren

Kultur och Nöje2010-03-21 07:07
Kvinnliga konstnärer har lika många soloutställningar som manliga på Uppsala konstmuseum och Bror Hjorths Hus. Flertalet nyinköpta, offentliga konstverk i länet är gjorda av kvinnor.

Förra året kom genusforskaren Vanja Hermeles bok Konsten - så funkar det (inte), en granskning av konstlivets jämställdhet. I boken beskriver hon konstvärlden som extremt ojämställd och totalt omedveten om problemet.
Men i Uppsala tycks det vara betydligt bättre ställt i konstlivet.

Åtminstone på
Bror Hjorths Hus och Uppsala konstmuseum, Uppsalas två största konstmuseer. UNT har tittat på soloutställningar och grupputställningar från början av 2007 fram till mitten av 2010. Det visar sig att förhållandet mellan manliga och kvinnliga konstnärer är relativt balanserat, ibland är det dessutom kvinnorna som är i majoritet.
Ser man till det totala antalet soloutställningar på de två museerna är fördelningen helt jämn. Av sammanlagt 56 enskilda visningar är exakt lika många manliga som kvinnliga konstnärer representerade. För endast Uppsala konstmuseums del ser det även där någorlunda jämnt ut. De kvinnliga konstnärerna har lite fler enskilda utställningar än de manliga då tjugo kvinnor respektive sjutton män har soloutställningar. Museichefen Elisabeth Fagerstedt är nöjd med statistiken.
- För det mesta har vi lika mycket män som kvinnor på våra soloutställningar. Det ska vara lika lätt att vara kvinnlig som manlig konstnär, säger Elisabeth Fagerstedt.

Grupputställningarna
på Uppsala konstmuseum har dock övervägande manliga konstnärer - på elva av arton grupputställningar representeras fler manliga än kvinnliga konstnärer. Troligtvis beror det på att dessa utställningar oftast baseras på museets samling med äldre verk, som till stor del är gjorda av män.
- Konstvärlden är långt ifrån jämställd, vare sig det gäller kön, klass, etnicitet eller andra aspekter. Vi försöker vara genusmedvetna i vår planering och skapa ett kulturutbud som tilltalar alla. Till exempel har vi en årlig utställning med Anna-Lisa Thomson-stipendiater där bara kvinnliga konstnärer medverkar, berättar Elisabeth Fagerstedt.

På Bror Hjorths Hus är fördelningen också ganska jämn. Elva manliga respektive åtta kvinnliga konstnärer har en egen utställning, medan kvinnorna är något fler när det gäller grupputställningar. Tomas Järliden är museichef på Bror Hjorths Hus och menar att ambitionen är att sprida sig över både åldersgrupper och kön.
- Vi strävar efter att få en ungefärlig jämvikt även om det något år kanske slår över åt det ena hållet. Enligt mig är kvalitet helt oberoende av kön. Det är ovidkommande om man är man eller kvinna, berättar Tomas Järliden.

Uppsala landstings kulturenhet Kultur i länet arbetar med att placera ut konsten i det offentliga rummet. Under 2007-2009 köptes det in verk som till största delen är gjorda av kvinnor. Tretton kvinnliga och sex manliga konstnärer bidrog till beställda uppdrag. Vad gäller inköp av lösa konstverk har dessa till 60 procent kommit från kvinnor. Men en jämn fördelning är inget som man direkt utgår ifrån vid planeringen av inköp, menar Åke Forsgren, projektledare för offentlig konst på Kultur i länet.
- Jag skulle inte säga att vi letar efter kvinnliga eller manliga konstnärer. Vi håller ett öga på fördelningen, men det är ju inget större problem då det inte är någon manlig överrepresentation, berättar Åke Forsgren.

Totalt sett har de kvinnliga konstnärerna också fått mer pengar. Två tredjedelar av ersättningen för de lösa verken har gått till kvinnor. Samtidigt blir den genomsnittliga utbetalningen per verk och konstnär mindre för kvinnliga konstnärer än för manliga. Enligt Åke Forsgren beror det bland annat på uppdragens storlek.
- Först bestäms anslagsgränsen för varje uppdrag och sedan beslutas vilken konstnär det blir. Så det är en slumpfaktor ifall det blir en manlig eller kvinnlig konstnär. De här siffrorna är ju ett urval på endast tre år. Men generellt sett tror jag varken att manliga konstnärer får mer betalt eller att de får mer stora uppdrag, säger Åke Forsgren.
I en kommande artikel tittar UNT på läget inom Uppsalalitteraturen. Hur jämställd är den?
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!