Mer sponsring av kulturen
Den framtida finansieringen av kulturen i Sverige kommer i högre grad att bestå av en blandning av offentliga medel, pengar från fonder och sponsring. Det spådde Mats Wallenius, f d direktör för Nordiska kulturfonden, när scenkonstens finansiering diskuterades med nordiska deltagare vid Teaterbiennalen i Örebro på torsdagen.
Att svensk kulturpolitik kommer att förändras, åtminstone när det gäller sponsring, är att vänta. Keith Wijkander, utredare på kulturdepartementet som deltog i debatten, sitter nu och skriver på direktiven till en ny utredning om den svenska kulturpolitiken. Han avslöjade inga hemligheter men gav besked att regeringen tar beslut om direktiv före sommaren. Då kommer också besked om vilka som skall ingå i utredningen. Det blir ingen parlamentarisk utredning utan en kommitté på ett par personer.
- Utredningen skall ha fokus på några generella frågor, systemets grundbultar, men vara klar redan till 2008, berättade Keith Wijkander.
Själv tyckte han att diskussionen om kulturpolitiken handlade för mycket om vad som skall göras, inte hur, och att 70-talets kulturpolitiska reform har blivit ålderdomlig.
- Vi har väldigt lite av enskild finansiering av kultur i Sverige jämfört med andra länder. Det konstiga är att vi inte diskuterar det, bara debatterar när sponsorer trampar i klaveret, sade Keith Wijkander.
Någon kulturlag som i Norge lär det därför inte bli, inte heller ett mål om att anslagen till kulturen skall ha uppnått en procent av statsbudgeten 2 014. Det här som är på väg att genomföras av den nuvarande norska regeringen med socialdemokraterna i spetsen har fått många svenska kulturarbetare att avundsjukt blicka västerut.
En norsk modell som däremot införs i Sverige blir den statliga skolchecken för kultur.
I Danmark finns privata fonder som satsar stora belopp på kultur, men det går till byggen och projekt. Den dagliga driften av kulturinstitutionerna får staten stå för. Vill vi ha den fördelningen i Sverige? undrade Mats Wallenius.
Så jobbar vi med nyheter