Fatih Akin, Yvan Attal, Allen Hughes, Shunji Iwai, Wen Jiang, Joshua Marston, Mira Nair, Brett Ratner, Randall Balsmeyer, Shekhar Kapur och Natalie Portman är den fullständiga listan över de elva regissörer som får visa sin kärlek till ”Det stora äpplet”. De gör det i denna kollektiva episodfilm i stil med Paris, je t’aime.
Filmen påminner mycket om sin föregångare och en skådespelare, Emilie Ohana, var även med i Parisvarianten, även om skillnaden mellan europeiskt och hollywoodskt blir tydligt i denna films större lätthet. Det finns även en blinkning till en film som Shortcuts i och med hur nya skådespelare har en biroll i en berättelse för att i nästa ha huvudrollen.
Trots den digra listan över skådespelare, stora namn likaväl som nyare, är det tydligt att det ändå är själva staden som har den viktigaste rollen. Särskilt är det själva stämningen man har tagit fasta på. Varje episod har namn efter en stadsdel, även om det långt i från blir till en övertydlig turistguide. Fast någon inblick i till exempel Harlem blir det aldrig tyvärr, det skulle kanske ha brutit av för mycket.
Men det är också slående att staden inte riktigt tar över allt. Relationerna står i centrum och spänner över ett vitt fält: från de inledande två fick tjuvarna till paret som ska fira sin 63: e bröllopsdag. Det handlar om många snabba möten, varav de flesta rinner ut i sanden. De gula taxibilarna förekommer också ymnigt.
Likaså tar man fasta på det mångkulturella och multietniska. Det går ju igen även hos regissörerna så det är något av en självklarhet. Hur de har pratat sig samman är svårt att riktigt förstå men på något vis vilar det samma känsloläge över alla bidragen. Det hade lika gärna kunnat vara en enda som gjort filmen. Det gör att det aldrig känns splittrat trots de många medverkande och de olika historierna. Allt utspelas dessutom under en kort tidsrymd.
New York har ju mängder av myter och föreställningar runt sitt namn. Någon skärskådning eller nya infallsvinklar bjuder inte filmen på runt dessa. Däremot har den liksom Parisfilmen roliga återseenden för den som varit där och ger lust att resa dit för den som inte varit där. Så lite pengar från turistrådet lär väl filmen ha fått.