Meningslöst våld

Fighting är en film om unge Shawn som försöker dra sig fram i den hårda staden, visar sig vara en begåvning på att slåss och arbetar sig upp mot toppen på New Yorks slagsmålsscen. Det är också en dum film med korkad dialog och så förutsägbar handling att klockorna stannar. I en annan, mer omsorgsfullt gjord, film kunde man tänka att karaktärernas överdrivet tuffa mimik speglade hur viktigt det är för dem att få respekt - men i själva verket är det bara skådespelarnas desperata försök att ge sina rollfigurer något som helst inre liv som skiner igenom. En kul biroll finns det, den tossiga mormorn till slagsmålskillens förälskelse.

Någon gång under manusets turer mellan författarna och producenterna kom någon på tanken att det behövdes ett lite mytologiskt skimmer mellan de scener där Shawn och hans småfixarkompisar åker bil - och då skrev de in repliker som "Shawn MacArthur - det låter som en riddares namn" och lade gubevars in lite referenser till att New York är en djungel (där sirenerna tjuter mot fullmånen!). Den starkes överlevnad och allt sådant. Himla djupt det blev då, då.

Missade jag nåt? Jo, just det, att kameran envisas med att lägga skärpan på folks öronsnibbar i stället för på ögonen och över huvud taget vinglar betänkligt. Kanske kamerafolket inte ville titta på det som försiggick framför kameran, och man förstår dem - om man brydde sig det minsta om de här karaktärerna så skulle det vara hemskt pinsamt att titta på. Nu är det inte ens det.

Meningslöst våld

Kanske kamerafolket inte ville titta på det som försiggick framför kameran, och man förstår dem - om man brydde sig det minsta om de här karaktärerna så skulle det vara hemskt pinsamt att titta på, skriver Mårten Markne.