Mellan yta och innehåll

Måleriet är den klassiska teknik som tycks vara odödlig. I konstens hela historia har den spelat en central roll. Periodvis har det rests tvivel om teknikens möjligheter att fortleva och utvecklas. Men varje gång måleriets nära förestående död har aviserats har dystopierna visat sig vara obefogade. Måleri med färg på duk, pannå eller nästan vilket annat underlag som helst har överlevt, förnyats och utvecklats av nya konstnärer i nya generationer. I Uppsala kan man just nu se två diametralt olika sätt att förvalta denna livskraftiga teknik. Hos Galleri Linné visar de båda konstnärerna Hege Elisabeth Haugen och Joakim Ericsson ett klassiskt, tekniskt virtuost måleri med sina stilideal väl förankrade i traditionen. Och hos Galleri Strömbom visar Gun Ferling en utställning där måleriets inneboende utvecklingsmöjligheter demonstreras med ett helt annat "modernt" tilltal.

Konstnärerna hos Galleri Linné ansluter sig till en samtida sidolinje inom måleriet som i Norden främst förvaltas av den norske konstnären Odd Nerdrum. I Italien lever det här sättet att måla kvar på akademisk nivå, och Linnés båda utställare är båda utbildade och verksamma vid Akademien i Florens. Det är också det europeiska renässansmåleriet som tycks vara deras stilideal. Motiven är de klassiska: landskap, stilleben, ett och annat porträtt. Måleriet underordnas helt motiven i det här sättet att arbeta. Likt ikonmålaren tycks dessa konstnärer inte eftersträva någon personlig handstil. Deras dukar är till förväxling och förblandning identiska. Men till skillnad från hos deras historiska föregångare saknar deras bilder den symboliska undertext i form av betydelseladdade detaljer som en gång gjorde den här sortens målningar till något mer än avbildningar. Ericsson och Haugen nöjer sig med att avbilda motiven så exakt som möjligt, och deras tekniska kunskaper är onekligen mycket imponerande.

Helt annorlunda arbetar Gun Ferling hos Galleri Strömbom. Där Haugen och Ericsson är avbildande är hon gestaltande. Här eftersträvas ingen "naturtrohet" - Ferling arbetar med ett färg-och formspråk som söker psykologisk mening. Temat i hennes utställning är unga kvinnor, och motiven presenteras som torsor eller porträtt. Men det är inte traditionella naketmåleriet som är Ferlings val. I stället lägger konstnären stor vikt vid sina gestalters kläder, frisyrer och hårfärg, alltså den "rekvisita" med vilken vi betonar och profilerar våra personligheter. Inte minst har Ferling koncentrerat sitt form.- och färgsäkra måleri på de porträtterades torsor. Men allt sker i reducerat, lätt stiliserat och mycket stramt utarbetat maner. Den psykologiska blicken resulterar i ett måleri som är betydligt mer innehållsrikt och utvecklingsbart än ett aldrig så elegant och virtuost "historiemåleri"

Mellan yta och innehåll

Två helt olika sätt att förhålla sig till måleriet visas just nu i Uppsala, skriver Cristina Karlstam.