Melankoliskt om åldrad kärlek

Trots att Peter O´Toole uppnått den aktningsvärda åldern av 75 år, arbetar han vidare som skådespelare. Peter O´Toole fick en Hedersoscar för lång och trogen tjänst för filmkonsten för tre år sedan. När han nu gestaltar den åldrade skådespelaren Maurice i Venus är det en rollfigur som verkar ligga honom själv nära.
Maurice är en gammal charmör, men också en fritänkare när det gäller det mesta, inte minst kärlek. När hans jämnåriga vän och skådespelarkollega får en tonåring i huset, förälskar sig Maurice i henne.

Den unga Jessie, spelad av debutanten Jodie Whittaker, är raka motsatsen till ljuv. Hon är självupptagen och grym, det enda hon kan tänka sig för framtiden är att jobba som modell. Men hon tycker det är läbbigt när Maurice ordnar ett modelljobb åt henne - för krokitecknare. Hon måste ju vara naken!
I filmen jobbas det mycket med dubbeltydigheter och vändningar av synsätt. Vem är egentligen mest moralisk och vem behöver egentligen mest omhändertagande i det udda paret?
Maurices vitalitet för en ojämn kamp mot hans åldrande kropp. Dessutom dras han också med dåligt samvete för att han en gång lämnade sin hustru, spelad av ännu en nestor i den brittiska skådespelarkåren, Vanessa Redgrave.

Dialogen är piggt lättsam och minner svagt om regissörens debut Notting Hill, men innehållet i handlingen är väsensskilt. Duon Roger Mitchell och Hanif Kureishi fortsätter på teman som de började undersöka i sin förra film The mother, nämligen åldersskillnader och attraktion. Själv har jag svårt att stå ut med en åldrad mans närmanden till en femtio år yngre kvinna. Maurices drömmar om kärlek och närhet ställs mot den unga Jessies famlande i kärlekslivet. Men deras relation utvecklas bortom åtrån och mot gemensam ömhet. Filmens sista vändning blir till en melankolisk betraktelse över livets förgänglighet. Rätt snyggt så, det som ytligt kan beskrivas som gubbsjuka förvandlas till stillsamt vemod.

Melankoliskt om åldrad kärlek

Den mycket brittiska älskvärdheten lyckas nästan skymma innehållet i den melankoliska kärlekshistorien med stora åldersskillnader i dramakomedin Venus, men bara nästan, tycker Susanne Sigroth-Lambe.