Medryckande popklichéer

POP. Efter några år av irrande i musikbranschen tycks Roger Pontares son Vincent Pontare ha hittat ett ganska fruktsamt spår att slå sig in på. På sitt andra soloalbum gör han storslagen pop influerad av såväl hiphop som rock.

Det är medryckande, klistrigt och snyggt. Musik som får en att smyglängta efter stilrena minimalistiska barer på Söder i Stockholm. Om Vincent bara hade bemödat sig med att arbeta bort de allra mest typiska popklichéerna som får skivan att mest lämna tomhet efter sig skulle det ha kunnat bli riktigt intressant.