Meditation och klangfest i Aulan

Valet av Monteverdis Mariavesper som konsertprogram till UAK:s Nyårskonsert 2005 visade sig vara sällsynt lyckat. Med tanke på den naturkatastrof som drabbat och berört oss alla den senaste tiden skulle ett lättsammare konsertprogram ha känts enbart pinsamt.Men Monteverdis musik är som gjord för såväl inåtvänd meditation som jublande påminnelse om den värld som finns därbortom, oavsett vilken konfession man råkar bekänna sig till. Det kändes också alldeles riktigt att innan musiken började ett ljus tändes och tyst minut hölls.Rikt klangspektrumDenna Mariavesper är fylld av en genialisk blandning av psaltarpsalmer (ofta med gregorianska melodier som cantus firmus), hymner, vokalkonserter och instrumentala såväl colla parte-partier som ritorneller.Uppala Akademiska Kammarkör skötte de flerstämmiga körpartierna, mansröster ur Uppsala Vokalensemble sjöng enstämmiga gregorianska partier däremellan. Sex vokalsolister användes, med stundtals extra tillskott. Drottningholms Barockensemble stod för ett rikt klangspektrum: åtta violiner/viola, två blockflöjter, tre zinkor och tre barockbasuner; dessutom en överdådig generalbassektion (behövs för Monteverdis klangkrav) med liten orgel, två teorblutor, cello, kontrabas och fagott. Allt övervakades med säker blick och säk-ra händer av Stefan Parkman.Barockmusikens ekoeffekterHela Universitetsaulan användes: podiet förstås, som centralpunkt för stor kör och orkester, men även dess högra och väns-tra ytterkanter som solistplatser. Bakre gångarna var platser för såväl körgrupper som solister och galleriet brukades också som både instrumentala och vokala solistplatser.En så vanlig företeelse i barockmusik som ekoeffekter (vokala och instrumentala) utnyttjades flitigt, med god verkan. Endast en gång, i psaltar-psalmen Lauda, Jerusalem, gjorde avståndet musikanterna emellan att precisionen blev påtagligt lidande.Strålande och uttrycksfulltKammarkörens flerstämmiga insatser sjöngs tillsammans med orkestern mycket varierat och inkännande. De stundtals svåra, småvirtuosa röstinsatserna verkade inte genera dem nämnvärt. Till och med damstämmornas enstämmigainsatser kontra sopransolisternas i Sonata Sancta Maria klarades snyggt denna gång.Uppsala Vokalensemble skall ha beröm för sina kunnigt och vackert sjungna gregorianska partier.Vokalsolisterna skötte sina insatser med den stundtals mycket svåra röstornamentik och snabba melismkrav Monteverdi avkräver alldeles strålande och uttrycksfullt, både när dirigent Parkman lät dem klara sig själva eller när han själv ställde upp som tredje tenorsolist.Guldglänsande präglingOrkestern spelade, kollektivt, i soloinsatser eller som generalbasgrupp (samlad eller i stereo), så att musiken fick precis den guldglänsande prägling den behövde.Ett framförande präglat av noggrann instudering och en sann vilja att förmedla musikens starka inneboende andlighet på så engagerat sätt som möjligt. Efter sista tidens bedrövligheter fick vi i alla fall påtagligt känna att från och med starten av år 2005 kan det bara gå uppåt.