Medieromantik i The Newsroom

Efter Vita huset, en av förra decenniets allra största tvv-succéer, är manusförfattaren och producenten Aaron Sorkins nu tillbaka med en serie som ser ut att kunna bli ännu en framgångsrik långkörare.
The newsroom, som har svensk premiär på söndag, fick direkt efter att de första avsnitten visats i USA stor medial uppmärksamhet. Kanske för att det gav en ursäkt för journalister och kulturskribenter att ägna sig åt en för yrkeskåren mycket älskad och vördad syssla: journalistik om journalistik. Få branscher är så självbespeglande som mediebranschen och få yrkesroller är lika omgärdade av romantiska föreställningar som journalistens. Och i The Newsroom får man gott om båda dessa varor; självbespegling och journalistromantik.

Sorkins serie handlar om erfarna nyhetsankaret Will McAvoy, spelad av en klockrent rollbesatt Jeff Daniels, som efter att ha tvingats till några veckors semester på grund av ett kontroversiellt medialt utspel finner sin redaktion utbytt och sin producent ersatt av en gammal exflickvän – krigskorrespondenten Mackenzie MacHale. Efter lite obligatoriskt gammalt-ex-gnabb beslutar de sig för att tillsammans föra fanan vidare för den seriösa nyhetsjournalistiken.

Nu ska ett nyhetsprogram skapas som fokuserar på substans i stället för att ängsligt snegla på tittarsiffrorna, en journalistik som tar mediekonsumenten på allvar, som kontextualiserar och begripliggör i stället för att snuttifiera och sensationsskapa, en journalistik driven av högre journalistiska, rent av altruistiska, värden snarare än krasst marknadstänkande. Kort sagt, en romantisk idealbild av en nyhetsjournalistik som förmodligen aldrig har funnits. Vad som är tråkigt är att Sorkins, likt så många andra, i stället för att konstruktivt försöka göra det bästa av journalistikens nya villkor hamnar i det trötta och lätt uppgivna konstaterandet: Det var bättre förr.

Det är också underligt att Sorkins, som skrivit manuset till The social network, filmen om facebook-grundaren Mark Zuckerberg, tycks avsky nya medier så intensivt.

När Daniels konservativa gamla nyhetsankare får reda på att han har en blogg skriker han i ren fasa. Redaktionens twittrare fnyses det föraktfullt åt.
Men nu märker jag att detta håller på att bli ännu en sådan där självupptagen journalistik-om-journalistik-text. Så jag avslutar snabbt och sammanfattar: Pekar The Newsroom ut riktningen för framtidens journalistik? Knappast. Erbjuder The Newsroom högklassig teveunderhållning? Absolut.