Med tyngd bakom strulet

Det är lätt att klanka på Pete Doherty för att han är en clown som knarkat bort sin talang. För lätt - och dessutom inte helt sant. Artisten Doherty är måhända vilse i pannkakan ibland, han verkar framför allt dålig på att sortera, men han kan skriva finfina låtar i post-brittpopstil. Dessutom sjunger han med en sorgblandad nonchalans som gör att man vill ta honom till sitt hjärta.
Shotters nation är ett album som luras. Det verkar slarvigt och i behov av putsning, men under ytan (producerad av Stephen Street) finns roliga Small Faces-dängor som bryts av i punkbröt, kabaretpop à la Bowie och en snorungecharm som Mando Diao skulle hugga av en arm för. Dessutom är sorteringsproblemet inte så framträdande. Visst, Babyshambles är inte The Libertines, men nya alstret är riktigt bra.

Med tyngd bakom strulet

Pete Doherty är måhända vilse i pannkakan ibland, han verkar framför allt dålig på att sortera, men han kan skriva finfina låtar i post-brittpopstil. Nya alstret är riktigt bra.