Med ögon på konsten för nöjes skull
Konst utmanar, konst stimulerar, konst gläder. Frågan om varför man tittar på konst har många svar. I dag inleder Kultur&Nöje en serie om publiken. I det första avsnittet möts tre konstintresserade Uppsalabor.
Arne Victor, Inger Sjöberg och Helena Petersson med döttrarna Elin och sara tittar på skulpturer på Galleri Strömbom.
Foto: Peter Korpi
— Bra konst får en att känna och reagera. Det är ju ett språk som förmedlar något annat än vad text gör. Det finns inga regler för hur konst ska tolkas och det är skönt, säger Inger Sjöberg.
— En tavla tilltalar en eller så gör den det inte. Och det räcker så, man kan tillåta sig att tycka om det man tycker om, utan att behöva formulera sina känslor i ord, säger Arne Victor.
— Ibland kan det svindla när man ser något riktigt bra, man nästan tappar fotfästet, har ni varit med om det? säger Inger Sjöberg.
— Njae... jag är så prosaisk, säger Arne Victor.
— Jag lockas av konst som uttrycker kreativitet och fantasi, säger Helena Petersson medan hon kikar ut över trädgården, söker efter sina barn Elin och Sara som kilat i väg mellan borden. Där. Plockar blommor.
— De tavlor jag har hemma är färgstarka, naivistiska, uttrycker en glad känsla. De hjälper mig att hitta tillbaka till upplevelser som jag haft, förstärker minnen, säger Helena Petersson.
Tidigare under dagen har vi besökt ett par konstutställningar tillsammans. Den första är LG Lundberg på Teatergalleriet, målningar med dov gråbrun färgskala och motiv som skulle kunna vara landskap, havsutsikter.
— Fast jag var här på vernissagen och då sa L G Lundberg att han inte målade landskap, säger Inger Sjöberg.
— Det kanske inte är själva landskapet som är det viktiga för honom, utan känslan, säger Arne Victor.
— Desutom sa han att han aldrig använde blå färg, att han inte gillar blått. Men nog ser väl den här blå ut, med vattnet? säger Inger Sjöberg och pekar på en målning och får medhåll, färgerna leker med ögat, det grå ser ut att skifta i gråblått, också det ett fenomen som fascinerar.
Arne Victor och Inger Sjöberg är båda rutinerade galleribesökare, går ofta "rundan" på stan: Galleri Strömbom, Galleri Linné, Galleri Ett, Konstfrämjandet och några gallerier till, besöker Bror Hjorths Hus och Konstmuseet. Arne Victor dessutom är ordförande i Uplands konstförening. Inger Sjöberg är med i sex konstföreningar, bland annat i Akademiska sjukhusets konstförening. Hon är en av dem som köper in konst och konsthantverk till utlottningen bland medlemmarna och nu går hon funderar på en LG Lundberg, "en etsning, den här, den skulle jag själv gärna ha hemma".
Helena Petersson beskriver sig som konstintresserad, men på ett högst amatörmässigt vis. Ibland smiter hon in på ett galleri på vägen hem från jobbet, köper någon gång en tavla. Att titta på konst är en lyx, en vilsam flykt från vardagens rutiner.
Och LG Lundbergs målningar är de förtjusta i, alla tre. Visserligen är det lite dystert, tycker Helena Petersson. Men spännande, oväntat, ömsom detaljerat, ömsom rent och avskalat. I en målning har konstnären skrivit ut själva titeln, Ser ut.
— Kommentaren tillför något extra, säger Helena Petersson.
— Den tvingar en att tänka till: Vad är det här? Vad menar han?, säger Arne Victor.
Vi lämnar Teatergalleriet, strövar Kungsgatan fram och viker om hörnet på Skolgatan, kliver in på Galleri Strömbom. I den vita lokalen är Lars Erik Falks lätt sluttande skulpturer och reliefer utplacerade på golv och väggar.
— Det här är konkret konst. Föreställer ingenting, bara är. Flera stycken är jättefina, säger Arne Victor.
— Jag tycker om kontrasterna, det svarta och det vita. Men det är konst som jag snarare ser framför mig i en offentlig miljö, än hemma, säger Helena Petersson.
— Jag gillar det också, det uppåtsträvande och den fina balansen. Men det är ju inte så lättillgängligt, många har retat sig på hans konst, säger Inger Sjöberg.
Och det där med att reta sig på konst, det provokativa är något som samtalet fortsätter att kretsa kring när vi slår oss ner i Linnéträdgården, pustar i värmen och Elin och Sara får varsin vaniljglass som de rör ut till en sås i botten av bägaren.
— Men det kan också vara lockande med konst som man inte känner igen. Något helt nytt, som man inte förstår. Man får lägga pussel, säger Inger Sjöberg.
— Ja. Det som tilltalar en direkt, kan ju också passera förbi ganska snabbt. Medan det som är svårtillgängligt till en början, kanske dröjer sig kvar. Så fungerar det med musik också, tycker jag, säger Helena Petersson.
Arne Victor tar en klunk av sin Loka, nickar. Jämförelsen med musiken tycker han om.
— Tänk dem som lyssnar på musik hela dagarna, bara för att det är roligt, kravlöst. På samma vis fungerar konsten för mig, säger han.
FAKTA
Konstbesökaren ofta storstadsbo
Enligt Kulturrådets undersökning går kvinnor på konstmuseum eller på konstutställning i större utsträckning än vad män gör.
Störst andel besökare finns bland kvinnor i åldrarna 45—64 år, tjänstemän, personer med eftergymnasial utbildning och bland dem som bor i Stockholm med omnejd.
Ju större stad personen bor i närheten av, desto större är sannolikheten att hon eller han har besökt en konstutställning.
Antal besökare i Uppsala 2005:
Uppsala konstmuseum: 26 773
Bror Hjorths Hus: 16 373
Så jobbar vi med nyheter