Varför läser vi? I diskussioner om litteraturen är den frågan ibland märkligt frånvarande. Ändå finns det mycket att säga om det. Den franska författaren Charles Dantzig har i dagarna utkommit med en bok på temat – Pourquoi lire? Varför läsa? Provokativt skriver han att det inte tjänar något till, men visar samtidigt på motsatsen.
När franska tidningen Lire apropå den frågar människor med olika yrken om varför de läser är det påtagligt hur alla tillämpar sitt eget perspektiv. Såhär svarar till exempel kocken Alain Passard: ”För mig är läsning näring. Orden är lite som produkterna jag tillagar. I varje bokstav kan det finnas en färg, en smak, en doft, till och med ett ljud. En bok tilltalar våra fem sinnen, och blir därför något mycket levande”.
Själv läser jag för inspiration, idéer och perspektiv. För insikter och kunskap. För flykt, förströelse och tidsfördriv. För att undvika annat tidsfördriv, som internet. Och – som någon har uttryckt saken – för att känna mig mindre ensam.
Efter att ha läst författaren Ann Heberleins En liten bok om ondska har jag också insett att jag läser för att jag är rädd. Hon för ett intressant resonemang om att dagens stora intresse för deckare bottnar bland annat i våra rädslor.
Ann Heberlein är en av de sex författare som kommer till Uppsala nästa söndag, men här svarar hon på telefon från sin hemort Lund:
I din bok skriver du att vi läser om ondska bland annat för att vi är rädda och för att vi vill att ondskan och våldet ska få sitt straff. Men kan man verkligen känna sig tryggare av att läsa en otäck deckare?
– Jag tror att människans agerande styrs av en vilja att förstå. Ondska är svårt att förstå, och att läsa deckare blir ett sätt att få någon sorts förklaring, åtminstone i stunden. Det har sagts att deckare och skräckfilmer kan fungera som så kallad kontrafobisk träning, att man lär sig hantera rädlsan att drabbas av ondska genom att möta den under trygga och säkra förhållanden, hemma i tv- soffan.
Finns det inte risk för att den här litteraturen också skapar nya rädslor?
– Jo, det tror jag. Fiktionen fungerar på två sätt. Den speglar människans verklighet, men den skapar också en verklighetsuppfattning. Deckare kan skapa en föreställning om till exempel psykisk sjukdom som det finns väldigt lite fog för i verkligheten. Så många Hannibal Lecter går det inte runt på gatorna ...
Hur ska man förstå en deckare som Twin Peaks, där mysteriet aldrig får nån lösning och mördaren inte hittas och straffas?
– Ja, jag har funderat på det. Just Twin Peaks skapar en surrealistisk tillvaro, där andra spelregler gäller. Man skapar en fiktion som överträder verklighetens gränser. Bob kan också tolkas som en ond kraft – ett element av ond kraft som kan påverka människor och ta dem i besittning.
Det har ju talats mycket om ”det svenska deckarundret” på senare år, tror du att svenskar är ovanligt intresserade av att skriva och läsa om ondska?
– Nej ... skulle vi vara det? Men en sak jag har tänkt på är att Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder. Religion erbjuder ju förklaringsmodeller, inte minst till ondska, men behovet att förstå är ju lika stort i ett icke-religiöst samhälle. Här kan deckare spela en roll. De tar ofta upp djupt existentiella frågor om liv, död och ondska. Där religionen har dragit sig tillbaka måste behovet av förklaringar fyllas av något annat.
Varför läser du?
- Jag läser själv för att försöka förstå tillvaron på olika sätt. Litteraturen ger oss exempel i livet, möjligheter att stiga in i andra människors dilemman. Skönlitteraturen ger beredskap och föståelse för olika situationer man kan tänkas hamna i. Och så läser jag för att roa mig!
Läser du själv mycket deckare?
- Ja, det gör jag faktiskt, det har jag alltid gjort. Just nu läser jag även Haruki Murakami, Dostojevskij och Michel Houellebecq. Jag är förtjust i författare som på ett inte så plakatmässigt sätt lyfter svåra frågor för mänskligheten. Jag tycker om att få motstånd som läsare.
Per Wästberg:
Varför ska man läsa och vad läser du?
"Jag ber att få citera några meningar ur min nya memoar Hemma i världen: ’Mötet med en ovanlig bok är lika omtumlande som mötet med en särpräglad eller storstilad människa. Man känner oro och hopp, förundran och lust att ompröva. Ett tonfall öppnar det osedda. Ett bärnstensljus lyser upp svartvita sidor.
Så många epokers smak, så många människors ansikten och själar som bevaras i litteraturen, detta världsarkiv som är öppet dygnet och året om. Det finns inga färdiglästa böcker, bara tillfälligt onyttiga. Läsningen väcker lusten att över vallgravar och stängsel tränga in på känslans inre borggårdar. Litteratur är ett utbyte av drömmar, känslor och fantasier som aldrig stelnat till dogm och utantilläxa.
Läsa, älska - det är att försöka förstå en annan, förlora sig själv i en annan, boken, den älskade.Böcker är som kärlek och natur: så viktiga att det är svårt att förklara varför.’”
Född: Stockholm 1933.
Gör: Författare, ledamot i Svenska Akademien.
Aktuell med: Hemma i världen (2010), tredje delen i hans
memoarsvit.
Bakgrund: Har skrivit ett trettiotal böcker i skilda genrer, med en sammanlagd upplaga på över 2 miljoner exemplar. Startade svenska Amnesty, har varit ordförande för svenska och internationella PEN-klubben, samt chefredaktör på DN.
Böcker i urval: Halva kungariket (1955), Arvtagaren (1958), En ung författares dagbok (1997), memoarböckerna De hemliga rummen (2006) och Vägarna till Afrika (2007).
Johannes Anyuru:
"Varför läser jag? Jag öppnar en bok. Orden får bilder att fladdra upp inuti, som en flock fåglar. De finns en stund, flammande som projektorbilder mot väggarna, sen är de borta. Men människor rörde sig, och talade, och levde. Var de en del av mig? Nu är de det - efterklanger, ekon av vingslag. Jag läser för att jag gillar de där fåglarna eller inre bilderna, tror jag. För att böcker förvandlar mig. För att fåglarna föddes inuti någon annan, men de landar i mig, och blir till mig. Jag läser för att se mitt liv leva andra människor liv, och för att se andra människor leva mitt liv."
Född: Borås 1979.
Gör: poet och författare.
Aktuell med: romandebuten Skulle jag dö under andra himlar (2010).
Bakgrund: Påbörjade en civilingenjörsutbildning och studier i litteraturvetenskap i Norrköping. Slog igenom 2003 med hyllade debuten Det är bara gudarna som är nya.
Böcker: diktsamlingarna Det är bara gudarna som är nya (2003), Omega (2005), Städerna inuti Hall (2009). Har också skrivit teaterpjäsen Förvaret tillsammans med filosofen Aleksander Motturi.
Karin Alvtegen:
"Jag läser av samma anledning som jag skriver - av nyfikenhet, lust och för att förhoppningsvis bli en lite klokare människa."
Född: Huskvarna 1965.
Gör: Författare.
Aktuell med: romanen En sannolik historia (2010).
Bakgrund: filmrekvisitör, debuterade som författare 1998. Har skrivit avsnitt till tv-serien Rederiet. Har nått stora framgångar utomlands med sina deckare, som är översatta till fler än 20 språk.
Böcker: Skuld (1998), Saknad (2000), Svek (2003), Skam (2005), Skugga (2007).
Henrik Berggren:
"Att läsa är en av de mest intima handlingar som finns. Vi får direktkontakt med en annan persons medvetande, det inre liv som vi annars bara kan tolka genom yttre signaler. Det är möjligt att det bara är en illusion ... Men i så fall en av våra
vackraste och nödvändigaste.”
Född: Uppsala 1957.
Gör: Författare och journalist.
Aktuell med: Palmebiografin Underbara dagar framför oss (2010).
Bakgrund: Ledarskribent på DN, tidigare även kulturchef på samma tidning
Böcker: Seklets ungdom: retorik, politik och modernitet 1900-1939 (1995). Är svensken människa? Gemenskap och oberoende i det moderna Sverige (2006)
(tillsammans med Lars Trägårdh).
Birgitta Stenberg:
"Att inte läsa böcker skulle för mig vara som att tillbringa livet i en fängelsecell med bara en och samma vaktkonstapel att växla enstaka ord med. Böckerna öppnar världen på ett sätt som inte press, film eller teve förmår. I dem ser man personerna utifrån, i böckerna kommer man in i dem och ser ut på deras omgivning. Om berättelsen skrevs för tusen år sedan ser man den tidens tankesätt med författarens ögon.”
Född: Stockholm 1932.
Gör: författare.
Aktuell med: sista delen av sex självbiografiska romaner, Eldar och is (2010).
Bakgrund: Levde som ung flera år i Sydeuropa. Har verkat som journalist, översättare, skådespelare, fiskare och kommunpolitiker i Bohuslän.
Böcker i urval: debuterade med Mikael och Poeten (1956). Chans (1961), Kärlek i Europa (1981), Apelsinmannen (1983), Alla vilda (2004).