Med mod att vara obekväm

Han säger att vetenskap ska vara "a passionate profession", ett yrke med lidelse. Själv njuter han av att vara frispråkig och provokativ, av att säga det som ingen annan vågar. Bo Bennich-Björkman lutar sig tillbaka i fåtöljen och skrockar på ett belåtet vis, tillägger att "jag väl har vållat en del anstöt genom åren, skaffat mig fiender. Men man har sina begär."

- Och jag anser att det ligger i professionen som forskare att vara lite obekväm. Man måste utmana etablerade sanningar och värderingar, annars sviker man sitt uppdrag, säger han.
Han är professor emeritus vid litteraturvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet. Särskilt har han varit verksam inom litteratursociologin, den gren inom litteraturvetenskapen och kultursociologin som söker analysera relationerna mellan dikt och samhälle. Femton år ägnade han åt sin doktorsavhandling Författaren i ämbetet, en kartläggning av hur författare förr i tiden försörjde sig och vad de hade för funktion i samhället.
Senare under forskarkarriären skulle han inrikta sig på bokmarknaden, och då främst på 1700-talet. Han skulle också komma att studera August Strindberg, "en ständig följeslagare genom livet"

Men först var det populärlitteraturen som väckte hans nyfikenhet och intresse, och han initierade projektet Populärfiktion i Sverige 1830-1970. En rad unga forskare under utbildning engagerades och den breda litteraturen sattes under lupp: detektivromaner, äventyrsböcker, vilda västern-berättelser. Böcker som nådde en stor publik men som inte i Sverige hade analyserats vetenskapligt i någon större utsträckning.
- Tidigare forskning var inriktad på elitgruppernas läsning. Populärlitteratur ansågs i högsta grad lättviktigt, man såg på den med förakt. Sådant skulle inte litteraturvetare syssla med. Vi ansågs fräcka och provokativa, säger Bo Bennich-Björkman.
Han reser sig upp och hämtar en del i skriftserien Litteratur och samhälle som gavs ut inom projektet, en häftad bok med grön utsida, "grönt är ju spelbordens och absintens färg, vi gillade det, att skriften var lite dekadent". Han skrattar igen men blir genast allvarlig, för detta att forska på populärlitteratur var i högsta grad en viktig sysselsättning, en för honom självklar del i litteraturvetenskapens uppdrag.

- Den här litteraturen påverkar en stor mängd invånare, deras fantasi- och känsloliv. Vill man förstå hur nationens känslor och fantasier utvecklas, måste man förstå den här typen av litteratur, säger han.
Tio års tid ägnade sig Bo Bennich-Björkman åt populärlitteraturen, särskilt detektivromanen, forskade själv och uppmuntrade sina studenter att ta sig an ämnen inom området. Och för denna gärning har han nu belönats med ett hedersdiplom från Svenska Deckarakademin, något han tycker är roligt, lite festligt.
- Det här med att sticka ut hakan och göra sådant som ingen annan gör, är inget som kortsiktigt gynnar karriären. Men på lång sikt brukar mottagandet mogna. Som med den här forskningen. Och samma gäller min doktorsavhandling. Den var väldigt omstridd när den kom. Men är nu erkänd som en pionjärinsats, säger han.

Med mod att vara obekväm

Detektivromaner såväl som Strindberg. Ingen litteratur är mindre viktig än någon annan, anser professor emeritus Bo Bennich-Björkman från Uppsala. Nyligen belönades han av Svenska Deckarakademin för sin gärning till deckargenrens fromma.