Med minibuss i Beatles fotspår

KRÖNIKA. Ulf Gustavsson tar med sonen på den nördigaste av alla Beatlesturerna i Liverpool och det slår honom att Beatlesturismen snart är ett övergående fenomen.

Foto:

Kultur och Nöje2011-10-19 13:11
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

– Så mycket uppståndelse för en gammal popgrupp, kommenterar sonen när vi ska göra den nördigaste av alla Beatles-rundturer i Liverpool, The Beatles Extravaganza Tour.
Under en heldag tar guiden Tim oss med i sin minibuss till Liverpools alla Beatlesplatser. Vi får komma in i husen – numera ägda av brittiska staten – där John Lennon och Paul McCartney växte upp, stå i deras pojkrum där de skrev sina första låtar. Lennon bodde hos sin moster i en vacker villa med burspråk, definitivt mer medelklass än arbetarklass. En del originalmöbler är kvar, och i ett av rummen sitter Lennons dåliga skolbetyg på väggen.

Guiden i huset berättar att den unge Lennon hade en koja i ett träd på baksidan där han kunde kika ned på Strawberry Fields, den stora tomt där Frälsningsarméns hem för föräldralösa barn låg (apropå Beatleslåten Strawberry Fields Forever, och textstrofen ”no one I think is in my tree.”).
Och när vi passerar den oansenliga busshållplatsen Penny Lane som den unge Paul McCartney åkte förbi dagligen med sin skolbuss, pekar Tim ut detaljerna i Beatleslåten med samma namn. Där ligger banken, och frisörsalongen finns fortfarande kvar.

Det är som att få ett socialt sammanhang till Beatles musik. De andra Beatlarna kommer från enklare miljöer än Lennon, i synnerhet Ringo Starr som föddes i ett torftigt arbetarkvarter som numera ligger spökligt öde. Men att riva det innebär att man tar bort en turistattraktion.

Annat var det när obetänksamma stadsplanerare lät riva den berömda Cavern Club, en källarhåla utan ventilation där Beatles fram till 1963 spelade uppåt 300 gånger. Sedermera har Cavern återuppbyggts, en kopia av den ursprungliga lokalen som känns sunkigt genuin. Sonen muttrar att det är fejk, men blir positivt överraskad av det unga engelska indiebandet Being Jo Francis som uppträder när vi kommer. Cavern är alltjämt en levande musikscen.

Apropå Beatles tidiga spelställen så är det kanske mest spektakulära stoppet på Beatles-rundturen The Casbah Club, mytomspunnet musikhak som Mona Best, mamma till förste Beatles-trummisen Pete Best, lät öppna i källaren till sin villa. Det var där Beatles blev Beatles, det var där allting började. På Casbah guidas vi av Pete Bests bror Rory Best som verkar ha detta Beatles-minnesmärke som sin födkrok. Han visar hur Beatlarna själva gjorde i ordning lokalen. På en av väggarna finns en stor silhuettmålning av John Lennon, gjord av dennes skolkamrat och blivande fru Cynthia.

Villan där Casbah ligger är ståtlig men förfallen. Rory Best berättar att hans mamma kunde köpa huset sedan hon sålt sina smycken och satsat dem på en travhäst som gav storvinst. Men tänk om den hästen inte vunnit? Inget Casbah, inga Beatles.
Dagen efter Beatles-rundturen bänkar vi oss på en stimmig pub i centrala Liverpool för några timmars engelsk ligafotboll på storbilds-tv. Det slår mig att Beatlesturismen– till skillnad från fotbollen – är ett snart övergående fenomen, bundet till dem som upplevt Beatles musik när det begav sig.