– Jag känner mig så glad och förväntansfull. Den här teatern är en av Sveriges bästa och har ett gott rykte i hela branschen. Men jag känner mig också ödmjuk inför uppgiften och lite nervös. De många duktiga medarbetarna gör mig ändå trygg, säger Petra Brylander.
Hon är nybliven Uppsalabo och talar med entusiasm om en säregenhet för staden, att många människor vistas tillfälligt här. Hon tar emot i ett ljust chefsrum i teaterhuset. Fyra pinnstolar runt ett litet bord är provisorisk möblering i väntan på nya möbler som är beställda. Företrädaren Linus Tunströms stora konferensbord i rummets centrum har åkt ut. Den nya chefen har lite andra idéer om hur chefskapet ska skötas i detta rum.
– Det stora bordet tog sådan plats. Jag behöver ha ett par bekväma stolar där man kan prata lite allvarligare saker och där jag vill kunna hinna ta en liten lässtund mellan två andra arbetsuppgifter. Sedan tycker jag inte om att ha en massa öppna hyllor med ogjorda saker som jag blir stressad av att titta på.
Den kommande teatersäsongen har hon inte haft så mycket inflytande över, den är lagd av Linus Tunström, precis som att hon själv lagt kommande spelåret på Malmö stadsteater. Men de har haft mycket kontakt.
– Det började vi med redan när vi båda var nya teaterchefer. Han är fortfarande ett stöd för mig, precis som jag hoppas vara för min efterträdare i Malmö, Kitte Wagner.
De mer specifika visionerna för just Uppsala stadsteaters del håller Petra Brylander ännu på att formulera. Till att börja med träffar hon varje medarbetare i huset, en och en, och hör sig för vad just den skulle vilja göra. Men några basala ståndpunkter har hon. Som att teater ska ge lust och kraft och samtidigt relatera till den plats vi befinner oss på, det vill säga Uppsala och till resten av världen, samt bidra till att stärka en gemensam identitet för Uppsalabor.
– Jag är sugen på att öppna upp huset ännu mer, att flera publikgrupper ska känna sig välkomna. Men också ge plats för konstnärliga experiment och projekt som uppstår med kort varsel, vid sidan av det mer planerade programmet. Samt att bjuda in regissörer från andra håll av världen, ett teaterhus behöver också den typen av impulser utifrån.
Petra Brylander berättar att jämställdhet och feminism vid sidan av lokalhistoria är ett par av hennes favoritteman och nämner Malmö stadsteaters uppsättning av ”Ottar” om RFSU-grundare Elise Ottesen Jensen från förra hösten som ett realiserat drömprojekt.
– Jag vill gärna arbeta för att det blir fler dansföreställningar och samarbeten med koreografer och att vi hittar fler samarbetspartners när det gäller mångkultur, säger hon.
Hon tycker också att det är en viktig uppgift för stadsteatern att arbeta med barn och unga. I Malmö återuppväckte hon barnteaterscenen Unga teatern och såg till att det blev en fast inrättning. En av hennes första åtgärder som chef i Uppsala har varit att ge dramapedagogen Maria Trost tillsvidareanställning.
– Man kan säga mycket med satir och humor. I Malmö har jag bland annat arbetat med komikern Sissela Benn (känd som Filippa Bark) och serietecknaren Liv Strömquist. Jag är också förtjust i serier och serieromaner. Det finns något i den avskärmade bilden med miljön omkring och pratbubblorna med repliker som påminner om teater.
Hennes eget teaterintresse väcktes när hon gick på gymnasiet i Luleå och såg urpremiären av ”En uppstoppad hund” i regi av dramatikern själv, Staffan Göthe.
– Det var en omvälvande upplevelse att se teater spelad på den dialekt som talas hemma och att handlingen också utspelas i trakten. Den föreställningen har jag burit med mig sedan dess.
Petra Brylander flyttade till Malmö för att gå sin skådespelarutbildning. Efter den arbetade hon som skådespelare på teatrar där och blev så småningom chef för Malmö Stadsteater.
– Jag ville verkligen bli teaterchef. Men i början av 2000-talet fanns det inte många kvinnor i den befattningen.
Så när branschorganisationen Svensk Scenkonst och Teaterförbundet startade en utbildning för att få fler kvinnliga chefer inom teatern nappade hon direkt.
– Det var cirka 200 som sökte, men vi var 12 som fick plats. Det var en jättebra utbildning och jag sög i mig kunskap som en svamp. Samtliga som gick kursen jobbar numera som teaterchefer och vi har mycket stöd av varandra.
– Det förde också med sig att jag bytte skrå, från skådespeleriet, där sammanhållningen och gemenskapen var stor, till det mer ensamma chefskapet. Men det är mycket som är lustgivande med att vara chef som att se andra växa och skapa nya spännande kreativa sammanhang.
Finns något som är mindre kul med att vara chef?
– Det är många olika saker som kan hända under en dag och få tillfällen ges att fördjupa sig i något, som till exempel en pjästext. Att inte hinna med att göra saker riktigt bra, det är så utmattande. Jag jobbar med att försöka hitta mer tid för att borra ner mig i somligt. Sedan ska man ju som chef sprida glädje och energi omkring sig, samtidigt som att det finns avtal och politiska beslut att förhålla sig till.
– Jag brukar säga att jag är ärlig. Konflikter är jag inte förtjust i men tror ändå att de kan klaras av, om man bara respekterar varandra.
Hon vill nu få en överblick över kulturlivet i Uppsala. Lena Åberg Frisk, chefen för Uppsala konsert & kongress, har hon faktiskt samarbetat med tidigare i Malmö. Då på en jazzklubb där Lena Åberg Frisk var programsättare och Petra Brylander var skådespelare i teatergruppen som spelade på jazzklubbens scen.
– Min tid i Malmö och inte minst åren som teaterchef där har lärt mig att olika kulturformer stimulerar till fler kulturupplevelser. Mycket vill ha mer, liksom.
Får vi då se vår nya teaterchef på någon av Uppsala stadsteaters scener framöver?
– Det är väl inte omöjligt, om jag kan hjälpa till på det sättet vore det bara roligt. Men samtidigt är stadsteatern inte min privata lekstuga där jag ska odla mitt eget ego. Min primära uppgift här är att vara teaterchef.