Med kärlek till 80-talssynten

Ibland gör Mr Jones Machine bättre Lustans lakejer-pop än Lustans lakejer själva och då kan man inte göra annat än att applådera. Ingen behöver tvivla på trions kärlek till 80-talssynten.

Foto:

Kultur och Nöje2007-05-11 00:01
Björn Lövenlid
SYNTPOP. Medlemmarna i Mr Jones Machine har ett långt förflutet i andra syntkonstellationer. De kämpade tappert även under de år då genren lockade en mycket begränsad publik. När Göteborgstrion släppte debuten New Wave för två år sedan låg de däremot helt rätt i tiden och nya uppföljaren är en tryggt renlärig 80-talsprodukt med välartikulerad och vänlig Adolphson & Falk-inspirerad sång samt en riktigt kylig och kantig produktion. Texterna fulla av iskalla nätter, död och öde torg medan mollmelodierna är rejält hitorienterade. Man skulle kunna kalla det förutsägbart, om det inte vore för att melodierna håller så hög klass. Ibland gör Mr Jones Machine bättre Lustans lakejer-pop än Lustans lakejer själva och då kan man inte göra annat än att applådera. Ingen behöver tvivla på att trions kärlek till 80-talssynten kommer direkt från hjärtat. Slutklämmen i nostalgilåten
Graverat spår, om kärleken till en gammal syntvinyl, talar sitt tydliga språk: "En mekanisk bas, en dynamisk solosynt, ett filtrerat brus, markerar varje takt med automatik".


Mr Jones Machine
Återvändsgränd
(Progress Productions/Border)
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!