Trots att Jakob Hedin spelat piano sedan han var blott fyra känner han fortfarande nyfikenhet när han sätter sig framför tangenterna. Han erkänner att det är lite konstigt, det finns ju trots allt bara ett visst antal noter.
– Man borde känna sig mer begränsad men det finns alltid någonting nytt att hämta, säger han.
Han spelar igenom Christian Sindings Frühlingsrauschen, ett forsande stycke med ett obevekligt arpeggio från högerhanden. Fingerfärdigheten är förundrande. Men det var nära att det inte blev någon fortsättning på den musikaliska banan på grund av genren. Han sattes i pianoundervisning av sina föräldrar när han var fyra år gammal, uteslutande klassisk musik, men tröttnade redan innan han börjat.
– Jag var inte så sugen om man säger så, förklarar han.
Trots detta fortsatte han tills han fyllde tio år, då han fick nya lärare. Tack vare dem väcktes lusten.
– De var väldigt bra på att förmedla glädje och jag fick spela annat än klassiskt. På så sätt hittade jag en egen väg till musiken.
Vi hälsar på Jakob Hedin i hans pappas lägenhet på Bäverns gränd i centrala Uppsala. I vardagsrummet står ett piano och i en hylla vid motsatt vägg trängs vinylskivor bredvid varandra likt hoptryckta dragharmonikor.
– Pappa är mer intresserad än kunnig, säger han och skrattar.
Jakob Hedin går sista ring på Bolandsgymnasiets spetsestetiska linje. När vi träffas håller han på att förbereda sig för en spelning med bandet Black Magic Who Men, bestående av klasskamrater och vänner. Arena? Uppsala Konsert & Kongress. Kanske är konserten det första steget mot en framgångsrik karriär som musiker på de stora arenorna. Kanske inte. Han är väl medveten om den tuffa konkurrensen inom fältet, men fruktar det inte.
– Jag skulle vilja leva på musiken i framtiden, fungerar det inte fungerar det inte. Men jag funderar inte i de banorna.
Efter sommaren väntar i alla fall jobb på Musikbörsen. Om några år kanske han söker till Musikhögskolan i Stockholm. Fram till dess räcker det kanske med hans förklaring om vad som gör musik så speciellt för att förstå vilken roll den spelar i hans liv.
– Det finns en sådan oerhörd glädje i musik, oavsett om det går i dur eller moll. Det finns en energi som är så speciell, ljuden och klangerna. Det spelar ingen roll vilken genre jag lyssnar på, det ger mig alltid något. Alltid.