Under arbetet med senaste albumet hjälpte pappan Enrique Morente henne en sista gång innan han gick bort mitt under inspelningen.
På skivan ”Autorretrato” samarbetade Estrella Morente med framstående artister och kompositörer som Paco de Lucia, Tomatito, Michael Nyman och Pat Metheny. Men liksom tidigare under karriären var det pappan Enrique Morente som var viktigast. Fram tills han dog, ungefär halvvägs in i inspelningsarbetet, var han dotterns största mentor och stod även för albumets produktion.
– Det tog lång tid, men till sist bestämde jag mig för att göra klart inspelningen. När jag tog upp arbetet igen kändes det som att han fortfarande guidade mig och hjälpte mig att hitta rätt sound för varje låt, säger hon.
Estrella Morente föddes bokstavligen rakt in i flamencon. Pappan var en av Spaniens största flamencosångare och kompositörer och mamman Aurora Carbonell var flamencodansare. Musiken fanns alltid omkring henne.
– Jag minns familjefester där det spelades musik hela tiden och festivaler där jag försökte hålla mig vaken sent på natten och hur pappa sjöng vaggvisor när jag var liten. Att bli artist var ingenting jag funderade kring, jag har aldrig ens tänkt tanken på att göra något annat än att syssla med musik.
Enrique Morente var en kontroversiell artist inom flamencon. Hans experimenterande med nya influenser och samarbeten med artister från andra traditioner gjorde många purister arga, samtidigt som han blev en av landets mest inflytelserika artister. Estrella Morente går i sin fars fotspår. Fransk chanson, argentinsk tango och bolero är några av genrerna hon behärskar.
– På sistone har jag utforskat brasiliansk musik och den moriska musiktraditionen. Jag har även gjort en inspelning på katalanska och tänker att jag gärna skulle vilja sjunga mer på nya språk. Men nästa album blir ett med klassiska flamencolåtar från 20- och 30-talet.
Estrella Morente är bara 33 år, men har uppträtt sedan hon var barn och mycket har förändrats sedan dess. Särskilt hennes egen inställning till uppdraget, som är radikalt annorlunda när hon kliver upp på Konserthusets scen på lördag jämfört med när hon var ung.
– Jag var 16 år första gången jag spelade utomlands, nära Schwarzwald i Tyskland. Det var ett fantastiskt ställe och jag minns att jag kände mig fri och lycklig. Nu är jag mer medveten och känner ett ansvar inför min publik och flamencotraditionen, säger hon.