Med ambition att påverka

Författaren och journalisten Elin Wägner var en radikal tänkare, med långtgående visioner om en jämställt samhälle och en värld i fred. Hon inspirerades av internationell forskning och litteratur, och förde ut sitt budskap i romaner, recensioner, tal, reportage och kåserier, eller genom att verka i folkrörelser och nätverk.
- Allt Elin Wägner gjorde hängde samman och utvecklades ur samma källa: hon ville påverka, säger Birgitta Wistrand.
Birgitta Wistrand har i avhandlingen Elin Wägner i 1920-talet - Rörelseintellektuell och internationalist koncentrerat sig på Elin Wägners skönlitterära och journalistiska författarskap under 1920-talet, en period i Elin Wägners liv som är relativt outforskad. Ambitionen är att lyfta fram Elin Wägner i sin helhet, att visa på sambanden i liv och produktion, hur författarskapet och samhällsengagemanget samverkar och utvecklas parallellt.

För att beskriva Elin Wägner använder Birgitta Wistrand termen rörelseintellektuell. Wägner deltog i många folkrörelser, både i Sverige och utomlands, och arbetade tillsammans med andra för att förverkliga sina visioner. Men hon var ingen ledargestalt, utan den som stod för tänkande, för formulerandet, för det intellektuella arbetet.
- Som rörelseintellektuell förde Elin Wägner in ny kunskap i rörelserna, hon stod för idéerna och uttryckte dem så folk förstod, säger Birgitta Wistrand.
Som journalist verkade Elin Wägner i Frisinnade kvinnors riksförbunds radikala tidskrift Tidevarvet och samma mönster framträder här: Wägner för fram nya idéer, integrerar ny forskning och ny kunskap i sina teser. Hon influerades av Gandhi, och av en rad feministiska forskare främst från Europa och USA.
- Och även i romanerna är hon rörelseintellektuell och driver sitt budskap, säger Birgitta Wistrand.

Tidigare forskning har förminskat Wägners 20-talsromaner, menar Birgitta Wistrand. Man har sett dem som idylliska, lite småtrevliga landsbygdsskildringar från Småland. Kvinnorna har betraktats som offer.
- Helt fel. Kvinnorna i romanerna är visionära feminister. De tar makten över sina liv, sin kropp, sin sexualitet. Wägner visar hur instängt kvinnornas liv var, hur begränsat, men att det var möjligt brytra sig loss, säger hon.
Birgitta Wistrand har tidigare bland annat varit ordförande i Fredrika Bremerförbundet och i Friskis & Svettis, samt riksdagsledamot. Nu som 67-åring arbetar hon som litteraturforskare och försvarar sin avhandling i dag, fredag.
- För en person som jag, som också är intreserad av politik, av makt, av inflytande och frågor kring samhällets utveckling och fred i världen, är Elin Wägner en stor förebild. Hennes tankar är fortfarande lika aktuella, säger hon.

Elin Wägner (1882-1949)

Elin Wägner var redaktionssekreterare på Idun 1907-1917, och medarbetare i Tidevarvet 1923-36.
Kända romaner är Norrtullsligan (1908), Pennskaftet (1910) och Väckarklocka (1941).
De romaner och novellsamlingar som Birgitta Wistrand analyserat är: Den namnlösa (1922), Från Seine, Rhen och Ruhr (1923), Silverforsen (1924), Natten till söndag (1926), De fem pärlorna (1927), Den odödliga gärningen (1928) och Svalorna flyga högt (1929).

Med ambition att påverka

I en ny avhandling i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet lyfter Birgitta Wistrand fram Elin Wägners gärning under 1920-talet, och visar hur viljan att påverka genomsyrade Wägners liv och produktion.