Mästerligt om ont och gott

”Människorna är grymma, onåbara och samtidigt offer för all slags tarvlighet och ondska”. Storheten Franz Kafkas (vars ena verk figurerar i filmen) ord sammanfattar inte bara hans eget författarskap utan också den empatiske finske regissören Aki Kaurismäkis samhällskritiska film Mannen från Le Havre.

En container fylld av afrikanska flyktingar på väg till London landar i den franska hamnstaden Le Havre där filmen utspelar sig. En ung pojke, Idrissa (Blondin Miguel), lyckas fly och har turen att stöta på den humane före detta författaren, numera skoputsaren med det solidariska namnet, Marcel Marx (André Wilms). En historia som lika väl kunde ha slutat i tragedi blir, i Aki Kaurismäkis varma händer, en medmänsklig resa om en liten grupp sympatiska människor i en hjärtlös värld.

Den orubblige Marcel bestämmer sig för att han ska hjälpa Idrissa att ta sig till London och får hjälp på olika håll av sina vänner i kvarteret. En rockkonsert med en gammal legend, Little Bob, ordnas för att samla in pengar för ändamålet. Under tiden hamnar hans fru Arletty på sjukhus där man menar att hoppet för henne är ute, något som hålls hemligt från Marcel som inte antas klara sig utan sin hustru (spelas av Kati Outinen som medverkar i ett flertal av Kaurismäkis filmer, nästan alltid med sammanbitet ansikte och fylld av sympati). Hennes läkare försöker med uppmuntrande ord påpeka att mirakel faktiskt händer. Arletty svarar: ”inte där jag kommer i från”.

Humanisten Kaurismäkis filmer tar ofta med skarpa analysverktyg upp samhällsproblem såsom utanförskap och främlingsfientlighet – högst aktuella ämnen i vår samtida värld. Kaurismäki är en självskriven expert på att observera de små detaljerna. Han gör det med ett tydligt narrativ och med torr och bitter humor. Han låter de klara bilderna vittna om orättvisorna. Vi ser första sidan till en dagstidning som rapporterar om en pojke som rymt från en container och hans eventuella kopplingar till al-Qaida.

Vi ser också att i skoputsaren Marcel Marx garderob hänger endast en kostym. I hans hustrus garderob hänger två klänningar, vilka dessutom vittnar om att det var ett bra tag sedan inköpen gjordes. Men Kaurismäkis karaktärer beklagar sig aldrig över sina situationer, utan hanterar på de mest oväntade sätt vad livet har att erbjuda.

Hur svart det än kan verka vaknar människor till liv i Kaurismäkis välgjorda och magiska film. När det verkligen gäller sträcks även de mest oväntade händer ut. Kaurismäki kallar själv Mannen från Le Havre för en orealistisk film. Tyvärr har han förmodligen rätt.