Om tio år kommer vi att se tillbaka på spelvärlden före och efter ”The Walking Dead”. Även om spelutvecklare har försökt att berätta historier så länge som mediet har funnits har inte någon gjort det med samma övertygelse som Telltale. Att kunna behandla tunga ämnen om mänskligt beteende i en miljö bestående av levande döda är en bedrift i sig, särskilt med tanke på alla berättelser om zombier vi har fått i all möjlig populärkultur genom åren.
När det nu har blivit dags för den andra säsongen av spelserien är det den lilla flickan Clementine som är i huvudrollen. Världen har om möjligt blivit ännu mörkare och Clementine tvingas kämpa i ensamhet för att överleva. Eftersom hon redan i den första säsongen hade en sådan betydelse för berättelsen är det enkelt att förstå hennes situation och därmed känna för henne. På så sätt har säsong två en betydligt kortare startsträcka än den första säsongen, där Telltale tvingades introducera oss för spelvärlden och dess karaktärer.
Precis som senast är styrkan med ”The Walking Dead” relationerna mellan de människor man möter under resan. Genom ett smart utformat dialogsystem tvingas man ta snabba beslut som inte bara påverkar händelserna där och då, utan som även ska få effekt under resten av säsongen. Till skillnad från många av dagens storproduktioner lyckas Telltale genom detta väva samman handling med spelmekanik, vilket får till följd att man som spelare alltid känner sig delaktig i vad som sker.
Visst finns det brister i ”All That Remains”. Till exempel lider det av en del problem med bilduppdateringen och det är många gånger väl tydligt att Telltale vill bygga upp konflikter av minsta lilla för att kunna föra handlingen vidare. Men överlag märks det att utvecklaren bemästrar den här typen av spel, vilket de även visade med höstens ”The Wolf Among Us”. Det finns med andra ord inte någon anledning att oroa sig för att den andra säsongen av ”The Walking Dead” ska tappa i kvalitet.