Många stora namn på den klassiska parnassen har passerat Uppsala, Ann Sophie Mutter, Hilary Hahn och inte minst Ronald Brautigam. Den sistnämnda pianisten är aktuell med en skivbox där han spelar Ludwig van Beethovens samtliga pianosonater. Alltså inte bara ”Pathétique”, ”Månskenssonaten” och ”Appassionata” utan samtliga 32 sonater. Inte nog med det, Brautigam har spelat in de tre tidiga så kallade ”Kürfurstensonaterna”.
Beethoven (1770-1827) skrev sina pianosonater under ett tidsspann från 1797 till 1822. Det är fascinerande att lyssna på en tonsättares utveckling på det här sättet, om man har orken för en maratonlyssning. Det är inte lika tungt som det kanskek låter för Ronald Brautigam är en god reskamrat under lyssningen. Hans briljanta teknik och lyhörda instuderingar är genomgående mästerliga på de här nio albumen och han färglägger musiken på sina svartvita tangenter. Mästerligt!
Elfrifa Andrée (1841-1929) kan förstås inte jämföras med den store Beethoven. Hennes samtliga verk för piano ryms på en cd och har inte det nyskapande som han stod för. Men hon var en viktig person under andra hälften av 1800-talet och ska absolut lyftas fram för sin betydelse, inte minst som kvinnokämpe. Oskar Ekberg spelar hennes verk för piano varav flera finns på skiva för första gången. Det är en flyhänt exekutör som spelar en begåvad tonsättare i det lilla formatet, inspirerad av romantiken i första hand. Intressant!
Franz Schubert var också kanske bäst som pianokompositör, eller tonsättare av sånger. Men hans symfonier tillhör ändå gärna det jag lyssnar på, särskilt förstås de senare. Men även hans två första visar på ett gott handlag och Swedish Chamber Orchestra dirigerade av Thomas Dausgaard gör dem full rättvisa. På köpet också ”Funeral March” från operan ”Adrast” och ”Rosamunde-overtyren”. Vackert!
En musiker som jag gärna följer är tyska cellisten Anja Lechner. Hon har en mycket bred repertoar, inte minst har hennes samarbete med bandonéonisten Dini Saluzzi imponerat. På nya albumet ”Moderato cantabile” spelar hon tillsammans med franske pianisten Francois Couturier. Också han har bredd, inte minst är han en framstående jazzmusiker. Här spelar de komponister av det mer okända slaget: Komitas Vardapet (1869-1935), G I Gurdjieff (1866-1949) och Federico Mompou (1893-1987). Plus ett verk av Couturier själv. Det är som albumtiteln antyder, vackert melodiska stycken med en viss vemodig klang. Mycket bra!
Jag är imponerad av skivbolaget Sterling som vågar ge ut så pass okända förmågor. De två senaste är ett album med musik av senromantikern Manuel M Ponce (1882-1948) och ett med musik av Wartensee, Huber och Andreae. Klart lyssningsvärt!