Under 2000-talet har de traditionella serietidningarna minskat kraftigt samtidigt som utgivningen av och intresset för seriealbum gått i rakt motsatt riktning. Generellt betyder det att seriekonsumtionen gått från slentrianläsande av tidningar som man prenumererar på till ett aktivt sökande efter specifika objekt utefter ens egen smak. På årets upplaga av Uppsala Comix som arrangerades på Grand under söndagen fanns något för de flesta som gillar serier. Både på mässgolvet och scenen på övervåningen.
Förmiddagens stora scenutropstecken blev när tecknarna Kim W Andersson och Karl Johnsson och författaren Sara Bergmark Elfgren berättade om det nya seriealbumet Berättelser från Engelsfors, som är ett slags illustrerat extramaterial för dem som inte fått nog av de två första delarna i Engelsforstrilogin eller som inte kan hålla sig till tredje delen kommer. Eller bara gillar serier.
Publiken fick höra en entusiastisk och riktigt rolig genomgång av hur de gick till väga när boken, som inte är en illustrerad version av romanerna utan ett fristående sidospår med samma karaktärer i samma miljö. Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandbergs succéromantrilogi om ungdomarna med magiska krafter i Engelsfors, som börjar med Cirkeln och fortsätter med Eld, är en av de första i sitt slag av svenska författare och även utgivningen av serieboken präglas av nytänk både när det gäller tillkomst och utförande.
Det är också öppenheten och friheten inom serievärlden som Sara Granér håller som en av de viktigaste anledningarna till att hon verkar inom det området. Som politisk satiriker blir hon ofta trött på att skriva om liknande teman om och om igen och botar det genom att variera sin form. Ibland bara genom att byta färger eller penna. Mestadels består hennes verk av både bild och text. Men går ofta över i bara text, som i Läsförståelse med Tobias Billström, som hon visar under föredraget.
Vare sig det handlar om att utvidga en fiktiv värld eller dissekera vår egen finns det gott om plats för att göra det. Och när det kommer till utveckling är det få konstformer i landet som kan mäta sig med serietecknandet just nu.