Märklig men bra mix
Trots en märklig hybrid mellan folkmusik och monsterröster är lyssnandet på Arkonas Goi, rode, goi odelat positivt tycker Ulf Gustavsson.
Lyssnarupplevelsen blir odelat positiv, trots att Arkona är en ganska märklig hybrid där tydligt folkinspirerade sångerskan Maria Arhipova delar utrymme med gutturala monsterröster. Det spännande är att gruppen förenar sina tunga rockinfluenser med en närmast unik variation i instrument och stämningar, med låtar uppbyggda som ett slags fresker eller folkrapsodier, med traditionell kvartstonssång, krumhorn, flöjter och fioler i kombination med ett stundtals frenetiskt dödsmetallsväng, i ett spår som Na moey zemle.
Här finns melodier som doftar rysk folksång och kosacktradition och som bidrar till att ge musiken ett mäktigt ålderdomligt drag, mitt bland Sergej Lazars vassa gitarriff.
Arkona
Goi, rode, goi
(Napalm/Border)
Goi, rode, goi
(Napalm/Border)
Så jobbar vi med nyheter