Egentligen förstår de inte riktigt vad som hände ifjol. Det var då som låten ”Allt du gör och att du finns” slog igenom. Från att ha varit ett band som fick ”bra respons på skolan” – som de själva säger – blev Mares ett viralt fenomen.
– Det bara smällde till, säger Fredrik Nilsson, som spelar bas.
Först la de ut låten på sajten Soundcloud, men kompisarna ville ha den på sina låtlistor och bad Mares att lägga ut den på Spotify.
Och efter den succén kom reaktionerna snabbt.
– Det går nästan inte att beskriva känslan. Det var helt overkligt, säger Fredrik Nilsson, och tar en tugga på sin hamburgare.
Vi sitter på en sportbar och de ska snart iväg till studion och spela in. Den ligger tio minuter bort och två av bandmedlemmarna, Fredrik Danfors (sång) och Olof Wärend Rylander (trummor), är redan där.
Hur kom ”Allt du gör och att du finns” till?
– Vi brukade köra covers men ville ha eget material och bestämde oss för att skriva en låt helt enkelt, säger Albin Egrelius Fredlund, som spelar gitarr.
– Vi ville inte att den skulle handla om kärlek, ingen av oss var väl särskilt kära då, säger Michael Dahnberg, som spelar synt.
Han tillägger:
– Så det fick bli motsatsen: en hatlåt.
Efter Spotifyframgången fick de mejl från diverse skivbolag som ville träffa dem. De fastnade för bolaget Hybris, som de skrivit kontrakt med. Dessutom fick de spelningar och har varit runt i stora delar av Sverige: Stockholm, Jönköping, Örebro, Karlstad, Hultsfred, Sundsvall, Norrköping med flera städer.
– Ja, det blev lite mera seriöst. Men nu har vi fått en chans att utvecklas musikaliskt. Vi är ju kids, bara 19 år och förändras hela tiden, säger Michael Dahnberg.
Hur skulle ni beskriva er musik hittills?
– Det är svårt. Men en av tankarna är att den ska gå att dansa till. Kanske kan man säga en poppig lek med syntar, säger Albin Egrelius Fredlund.
– Rolig dansmusik men inte house. Och inte jättekrånglig som bara några få säger sig förstå. Den vågen inom indie gillar vi inte, säger Michael Dahnberg.
– Egentligen handlar allt ju om folk tycker att musiken är bra eller inte... säger Albin Egrelius Fredlund.
– ... ja, det finns ju en massa småband som ingen lyssnar på, säger Michael Dahnberg.
De skriver på svenska, dels för att det är deras språk, dels för att det blir mer personligt. Med svenska texter blir ordens betydelse viktig.
– Vi vill göra ärlig musik, säger Fredrik Nilsson.
– Det finns engelska texter som låter som om de är gjorda bara för att orden verkar coola, säger Michael Dahnberg.
Alla fem i Mares gick i tvåan på Rosendalsgymnasiet när de bildade bandet. De är kompisar, några sedan de var små. Förra våren gick de ut gymnasiet och numera jobbar alla utom Michael Dahnberg som pluggar på psykologprogrammet. De har tankar på att göra ett album men då kan de ju inte släppa allt material som singlar.
Nyligen kom deras tredje singel: ”Cykla ni så springer jag”.
Den kom till efter en sommarkväll i Uppsala då de panka stod utanför staketet till Elton Johns konsert i Botaniska trädgården och kikade in mellan springorna. Biljetter på 800 kronor hade de inte haft råd med men däremot några öl på en pub med happy hour skulle de klara. De visste att puben snart skulle stänga.
– Alla hade cyklar utom jag, säger Fredrik Nilsson, som den kvällen ropade: ”Cykla ni så springer jag.”
Några månader senare skrev de låten. Efter det har den skrivits om flera gånger. Nu är de nöjda med resultatet.