Maraton för romansen
13 mars ställer hela den svenska sångareliten upp för romanskonstens främjande. Under en heldag med sång och musik vill Kammarmusikförbundet uppmärksamma en genre som håller på att försvinna från konsertrepertoaren.
Sammanlagt ställer mer än 80 artister upp för att uppmärksamma romanskonsten på Nybrokajen 11 i Stockholm. Ingen vill ha betalt.
— Det började som ett halvideellt projekt, så vi frågade dem som vi skulle ha råd med. Men det visade sig att de inte ville ha betalt. Det här är inte en egentlig konsert, utan romansentusiasternas manifestation, säger Margareta Jonth, Uppsalaboende sångerska och en av Romansmaratons arrangörer.
Behöver romansen
Som styrelsemedlem i RSK, Riksförbundet Sveriges Kammarmusikarrangörer, arbetar hon för att uppmärksamma genren sång till pianoackompanjemang. RSK har noterat att romanser, som tidigare var mycket populära, har försvunnit från konsertrepertoaren de senaste 15-20 åren. Inom projektet Ordet och tonen har föreningen arrangerat seminarier där artister, pedagoger, mediefolk och andra diskuterat vad som bör göras för att väcka publikintresset — och om moderna människor behöver romansen.
— Vi tycker att genren är värdefull för det är en härlig och en koncentrerad typ av musik. Idag är det så mycket brus runt människor och man vill ha koncentration, säger Margareta Jonth.
— Den här musiken är angelägen, dels texterna som är djupt mänskliga, dels musiken som är komprimerad.
Konserter hela dagen
13 mars är det dags för RSK:s första större publikinriktade manifestation för romanskonsten. Romansmaraton inleds på förmiddagen med allmän uppsjungning, även för publiken, och sedan följer korta konserter på varandra ända till sent på kvällen.
Formerna blir inte bara de frackar och smäktande tyska lieder som man lätt förknippar med romans. Stand up-romanser, elektroakustisk musik, konsertteater, romans till videokonst, a la carte-romans där publiken får önska utifrån en meny, till och med striptease-romans utlovas. Även ny musik kommer att framföras.
— Romanserna har så mycket att säga oss. De är inte uppsträckta utan synnerligen mänskliga. Ett problem är att vi är otåligare nu än förr, man lyssnar kanske inte på en sång på ett språk man inte förstår. Nu har man större krav på show och tempo. Det är där romansen måste hitta till publiken.
Färre arrangörer
Margareta Jonth menar att ett av romansens problem att nå ut ligger i att arrangörerna blir färre. När hon sjöng som mest på 70- och 80-talet fanns både arrangörer och pengar.
— Det fanns alltid någon som tyckte att just jag skulle ge en konsert hos dem. Nu bestämmer allt färre, och deras smak styr. Det är ett skäl till att de många unga som vill sjunga romanser inte kan försörja sig på det. Det räcker inte enbart med kammarmusikföreningarna, som gör ett fantastiskt jobb, utan studieförbund och kyrkor behövs också, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter