Mänskligt och personligt om Farah Diba

Den iransk-svenska filmaren Nahid Persson Sarvestani, som i fjol flyttade från Uppsala till Stockholm, har gjort flera uppmärksammade och prisbelönade dokumentärfilmer om sitt forna hemland.
Den nya filmen Drottningen och jag är som åtskilliga dokumentärfilmer i lika hög grad en film om filmskaparen och filmarbetet som det föregivna objektet, dvs i det här fallet Farah Diba som under 20 år var drottning på Irans påfågelstron.
Här är infallsvinkeln synnerligen motiverad och givande. Ja, det är själva filmens poäng, historien om två forna "fiender" som finner varandra tills en sorts vänskap uppstår. Det är en film om exilen, en personlig berättelse som till slut griper åskådaren.

Nahid Sarvestani tillhörde i sin ungdom en kommunistisk grupp som kämpade mot förtrycket under shahen. En bror till henne avrättades och hon själv flydde från ayatollornas Iran.
Shahen störtades vid revolutionen 1979 och tvingades med sin familj i exil. Efter en dramatisk, kringflackande tillvaro dog shahen i cancer året därpå och Farah Diba bor sedan länge i Paris.
Nu många år senare tar Nahid Persson Sarvestani kontakt med Farah Diba för att göra en dokumentärfilm. Efter stor tvekan ställer den forna drottningen upp.
Det trevande filmarbetet hotas dock gång på gång att avbrytas sedan medarbetare till Farah Diba grävt fram uppgifter om filmarens förflutna och shahkritiska kommentarer i olika intervjuer. Detta redovisas utförligt men blir en del av filmens nerv. Kommer filmarbetet att haverera?
I filmen blandas dokumentära bilder, journalfilmer med nyinspelade scener. Vi får oftast möta Farah Diba i den luxuösa lägenheten i Paris, men också vid sonens exklusiva hus i Washington och även andra orter. Några frågor om familjens ekonomi ställs aldrig.

Filmen lever på spänningen mellan de två huvudpersonerna som gradvis öppnar sig för varandra och blir mycket personliga. Till slut ställs även de kritiska frågorna om förtrycket under shahtiden, men svaren blir lite undanglidande.
Ändå framstår Farah Diba som klok, humoristisk och välformulerad.
I slutscenen delar två kvinnor drömmen om att återvända till sitt forna hemland. Det är djupt mänskligt och en dröm som delas av alltför många i vår värld.

Mänskligt och personligt om Farah Diba

I Nahid Persson Sarvestanis Drottningen och jag, en dokumentär om Irans före detta drottning Farah Diba, möts två fiender i drömmen om sitt forna hemland. Gunnar Carlsson berörs.