Videon är inte längre tillgänglig
”Don’t say no”
Midnight Boy
Betyg: 4 kajor (till andra chansen!)
Johan ”Midnight Boy” Krafman föddes 1988 och mycket av den tidens syntpop- och klubbmusikideal går igen i detta neonfärgade nummer med bara överkroppar. Hela uppträdandet är så kitschigt att det går hela varvet runt och blir smakfullt och rätt på alla möjliga sätt. Det här går rakt in i mitt hjärta, men om det gör det hos dig som läser detta eller hos den breda publiken är inte alls lika givet. En liten potential att avancera bör ändå midnattspojken ha.
”Black Swan”
Caroline Wennergren
Betyg: 2 kajor (till andra chansen!)
För tio år sedan gick Brasilienfödda göteborgskan Wennergren till final med det härligt svalkande bossa nova-bidraget ”A different kind of love”. Nu har hon svidat om rejält och beträder Örebroscenen som en vamp i ett uppumpat James Bond-nummer. Wennergren har pondus och ett klädsamt rasp i rösten, men det storslagna och fina arrangemanget kan inte dölja det faktum att melodin är ganska lättglömd. Caroline Wennergren har emellertid den stora fördelen att hon sticker ut, och ”Black Swan” kan mycket väl vara en dark horse.
”Building it up”
JTR
Betyg: 2 kajor
Händerna i luften och skrik, för nu blir det pojkbandsenergi så att det räcker och blir över. Trion JTR går i extremt upptrampade musikspår, men deras unga, sprudlande och insmickrande poprefräng sitter ändå fint så här halvvägs in i startfältet. Det här är gott som godis, men när sockerkicken väl är över infinner sig en längtan efter något med åtminstone lite mer sälta. Grabbarna kan sin sak, men det här är ändå så tunt, så tunt. Lill Lindfors må ursäkta, men musik kan faktiskt inte bara byggas utav glädje.
”Guld och gröna skogar”
Hasse Andersson
Betyg: 2 kajor
Hasse Andersson har varit Sveriges mest skånska artist i mer än 30 år nu. Med skånsk menar jag go’, gla’ och fryntlig på Edvard Persson-viset, med ett idiom fyllt av extremt runda diftonger. Go’ och gla’ är han givetvis även i detta nummer som är en hyllning till dansbanelycka och folkligt musikanteri. Frågan är bara om de äldre röstdeltagarna är så pass många att denna trallvänliga men väl framförda bagatell ska gå vidare? Jag är tveksam. Kvällens inofficiella trevlighetstävling vinner han dock med hästlängder.
"Make me (la la la)"
Dina Nah
Betyg: 3 kajor (direkt till final!)
Bakom artistnamnet Dina Nah döljer sig Malin Sundström som bland annat har ett förflutet i 90-talets mest naivistiska och rosaskimrande, flickrumsaktiga eurotechnoscen. När hon nu gör schlagerdebut hamnar hon i stället på gymnasiediskonivå, och jag lägger ingen negativ värdering i det. Tvärtom så är hennes bidrag, där 90-talsikonen Dr Alban faktiskt har haft ett finger med i spelet, en riktigt uppfriskande och ösig danslåt av modernt snitt med en refräng som fäster, även om jag generellt är allergisk mot texter som mynnar ut i de banalaste orden av dem alla: ”la la la”.
”Ett andetag”
Annika Herlitz
Betyg: 3 kajor
Nu ska alla melodifestivalpurister få sitt lystmäte tillgodosett. Annika Herlitz uppträder nämligen med en ballad som osar av traditionell, svensk schlager från första noten till den sista. Till och med vindmaskinen kommer till heders igen. Herlitz är sprungen ur den krävande musikalmiljön och hon ger ett väldigt tryggt, proffsigt och säkert intryck här, även om hennes nummer varken är särskilt profilstarkt eller uppseendeväckande, men det är i alla fall 100 procent schlager.
”Heroes”
Måns Zelmerlöw
Betyg: 4 kajor (direkt till final!)
Kvällens mest kända artist får äran att gå ut sist och Måns levererar, som det brukar heta, även denna gång. Personligen anser jag att det här är årets läckraste nummer rent visuellt. Måns interagerar nämligen med stilrena 3d-animationer som projiceras på bakgrunden. Dessutom har han en riktigt kaloririk poplåt att backa upp det med, även om den inte är lika omedelbar och svängig som exempelvis den moderna klassikern Cara Mia. Heroes är en skimrande schlagersmocka som borde vara självklar till finalen. Väl där är succén dock inte lika given.