Mångbottnad och känslig slasherfilm

Den unga debutantregissören Jonathan Levine har studerat och lärt av den bästa high schoolfilmen av alla - Brian De Palmas mer än trettio år gamla Stephen Kingfilmatisering Carrie. Likt De Palma beskriver han skolan som en labyrint av maktkamp och intriger, och likt De Palmas film är huvudkaraktären i All the boys love Mandy Lane en känslig flicka, ständigt föremål för andras kommentarer och blickar.
Som titeln visar är den uppmärksamhet som Mandy Lane (Amber Heard) utsätts för av ett helt annat slag än den som drabbar den mobbade Carrie White - till slut badar både hon och filmen likväl i blod.

Mandy Lane är skolans ouppnåeliga gudinna; vacker, orörd och ren, en flicka som män har dött för att imponera på, som en av de kåta grabbarna uttrycker det, och nu ska hon följa med kompisgänget ut till hans ranch över helgen - en uppenbar invit, anser alla killar och skyndar sig att ropa "pax!" Vad hon själv haft för avsikter med att följa med frågar ingen efter, och Amber Heards alienerade spel ger få ledtrådar.
Festen på ranchen spårar snabbt ur, som liknande sammankomster plägar göra på film, samtidigt som någon med hagelgevär börjar smyga omkring i mörkret utanför. Vem denna någon är annonseras tidigt, och sedan kan regissör, manusförfattare och skådespelare koncentrera sig på de allt färre ungdomarnas sociala spel.

All the boys love Mandy Lane är å ena sidan en film där folk går ensamma ut i mörka lagårn för att få vara i fred och tjejer jagas i bara underkläderna över åkrar, å andra sidan är det en känsligare och mer mångbottnad film än slashergenren brukar tillåta - eller eftersträva.
Även om alla bra slasherfilmer får sin kvalitet delvis genom en underliggande tanke (föräldrars forna förbrytelser får deras barn att sväva i livsfara, brukar det exempelvis vara hos Wes Craven) så är All the boys love Mandy Lane något så ovanligt som en slasherskräckis där tanken inte bara är utgångspunkt utan också bär hela filmen, och allt detta utan att det blir tråkigt. Filmen töjer på genrens begränsningar så långt det går - och lyckas på köpet berätta något för genren ovanligt viktigt om människors relationer. Det är en trevlig upplevelse.

Mångbottnad och känslig slasherfilm

Filmen töjer på genrens begränsningar så långt det går - och lyckas på köpet berätta något för genren ovanligt viktigt om människors relationer, skriver Mårten Markne.