Att artister som Malena Ernman, Laleh och Sabaton medverkade i Musik Direkt när de var unga brukar användas som ett argument för att få ungdomar att ställa upp i den landsomfattande tävlingen. Men tittar man på artister som blev stora senare kan de fungera som argument för att det alltid finns ett visst mått av godtycklighet i musiktävlingar. The Cardigans gick till exempel aldrig till final i tävlingen.
Vi som inte var där och såg Nina Persson och de andra i bandets Musik Direkt-framträdande kan inte veta om juryn bestod av tondöva idioter eller om The Cardigans var väldigt nystartade och ofärdiga. Det viktigaste är i alla fall inte hur långt artisterna kommit innan de ställer upp i Musik Direkt utan hur mycket de utvecklas åren efter.
Att veta vilka som kommer att gå vidare till att bli framgångsrika artister är därför omöjligt. Mest sannolikt de som repar mest och fortsätter jaga sin dröm fast tondöva jurymedlemmar och andra idioter säger åt dem att det är meningslöst.
Repat mycket har garanterat The Thams Bluesband redan hunnit med. Truls Ingvoldstad, Dennis Åhman och Joacim Karlsson bjöd på en tung blues väl förankrad i traditionen med bra gung. Inte heller Emma Pålsson kan ha legat på latsidan. Om hon hade gjort det hade hon inte haft ett så kraftfullt och egensinnigt uttryck som även om musiken för tankarna till artister som Tori Amos och Kate Bush mest låter som Emma Pålsson.
Elin Vilén var en av årets yngsta deltagare med sina 13 år och hade den låga åldern till trots redan kommit långt som artist med fina pianosoultolkningar av låtarna ”Clown” och ”Skinny love”. Sist ut i första set var Martina, som blev den första i Musik Direkts historia att ha med sig två dansare på scenen. Även den elektroniska R’n’B-musiken var ovanlig i Musik Direkt sammanhang för att den kändes så färdig.
Artisterna som till slut föll juryn bäst i smaken och får utmana lördagskvällens vinnare var Två Blå, Resstabell, Above Supremacy, Emma Pålsson, Elin och Solid Soundwave.