Män tar mer plats inom kulturen
Kvinnor, ge inte upp era konstnärliga ambitioner! Uppmanar UNT:s kulturchef Lisa Irenius.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men ibland faller man ändå in i mönster - en av fördelarna med en artikelserie om jämställdhet är att man blir mer uppmärksam på dem - och vi noterade att recensionerna av kvinnliga författare tenderar att bli kortare, och därmed mer undanskymda.
I kulturlivet är det fortfarande oftast mannen som är Geniet. I den intressanta boken Skapelsejournal (på svenska 2006) visar Nancy Huston hur synen på manligt och kvinnligt skapande skiljer sig. Boken är delvis en dagbok från Hustons egen graviditet, delvis en berättelse om kända författarpar genom tiderna, som Sylvia Plath och Ted Hughes, Scott och Zelda Fitzgerald, Virginia och Leonard Woolf. Den genomsyrande frågan är hur par- och familjelivet inverkar på kvinnors konstnärliga ambitioner. Får de ett eget rum?
Nu när 2000-talets första decennium har börjat utvärderas ser vi åter exempel på hur manligt skapande värderas högre, trots att mycket har hänt. När filmtidningen FLM bad filmkritiker välja 00-talets bästa svenska produktioner hade ingen av toppfilmerna kvinnlig regissör.Är det för att kvinnor fortfarande inte har - eller tar sig - utrymmet att utveckla en genialitet? För att vi är alltför upptagna med att vara mammor, fruar, duktiga och som det förväntas - det vill säga konforma snarare än originella? I bästa fall är det här inte ens en fråga när vi utvärderar 2010-talet.