Man besegras direkt

Den enda fråga som verkligen måste besvaras med ett klart och tydligt "ja" i en romantisk komedi är "Tror jag på att de här två dras till varandra?" Stämmer den berömda kemin är allt annat underordnat: intrig, sidospår, språk (för renodlad screwball är reglerna något annorlunda; där ska det spraka om dialogen, knappast om relationerna). Så inför en film som baseras helt på att motpoler dras till varandra och som i centrum har två ansikten jag hittills uppfattat som söta men ointressanta förhåller jag mig med viss skepsis.Man ska vara bra förhärdad för att inte all ens tvekan omgående ska besegras. Ashton Kutcher lägger sin lätt knarriga försagdhet till sin småfinurliga och ambitiöse mammaspojks karaktär, och där står en grabb man både retar sig på och tycker om.Amanda Peet har mindre att arbeta med, men hennes MTV-punkiga tonåring lyckas ta klivet till en något vuxnare konstnärssjäl med trovärdigheten i behåll. Man vill verkligen att det ska gå bra för dem, var och en för sig och tillsammans.En oavsiktlig flirt på en flygplats utvecklas snabbt till något helt annat. Det är från början alldeles uppenbart vad de båda behöver samtidigt som det är våldsamt irriterande och känns oroligt för framtiden att de tillsammans håller sig kvar i tonårstillvaron som vuxna. Man vill verkligen verkligen att de ska få det bra.Han snackar för mycket, de snackar förbi varandra, ingen vill visa sig sårbar, de käkar lunch, de käkar middag men aldrig frukost, de busar, de säger elaka saker på skämt, de gör det romantiska New York på en dag, Eagle-Eye Cherry sjunger Save tonight påsoundtracket, de kommer ifrån varandra och stöter ihop igen.Filmen gör stora tidsmässiga skutt och kanske förlorar den något av flytet när spolingen plötsligt leker affärsman och den beniga tjejen lika plötsligt har en trist sambo i ett trist sitcomhus. Och visst blir de allra sista minuternas konventionellt sentimentala spänningsmoment en riktigt ful plump i protokollet. Men, ja, jag tror på att de här två dras till varand­ra. Och det är egentligen det enda som räknas.