Mamma. Mammornas dag i dag. En konstruktion av försäljarna för att få sälja mer. Det vet vi nog alla egentligen. Ändå finns det något fint i tanken. Och det går väl knappast att komma ifrån att jag skulle bli väldigt besviken om inte mina barn förärade mig denna dag - så varför inte ge en säker förlossning på ett sjukhus för en mamma i Kongo. Istället för på ett jordgolv i en hydda. En morsdagspresent som skulle kunna göra skillnad på liv och död som Läkarmissionen (Webaidshop.se) erbjuder som alternativ.
Att vara mamma är alltid det första och det största i mitt liv och många andras. Men vi mammor är lika olika som vi är många. Inom litteraturen finns mängder av berättelser om mödrar. Den värsta skildring av en mamma som jag någonsin läst var i Maja-Maria Henrikssons ungdomsbok Jag finns. Hon berättar om en psykiskt labil mamma som misshandlar sitt barn och bara ser till sig själv och sina behov och inte för ett ögonblick till sitt barns. Det är bland det läskigaste jag läst. Knappt uthärdligt. Det gjorde så ont i ens modershjärta att jag var tvungen att läsa boken i etapper för att klara av den.
Åtskilliga är skildringarna av mödrar som överger sina barn.
Några kanske minns stormen kring Kerstin Thorvalls tidiga böcker, som vi påmindes om helt nyligen då hon gick bort, där hon skildrar hur hon lämnade sina barn. Eller hennes fantastiska romaner om sin mammas tragiska liv.
Också i dag upprör dessa dysfunktionella mammor oss på ett helt annat sätt än om det skulle handla om pappor som sviker sina barn. Det märktes inte minst i reaktionerna på Viktoria Myréns utmärkta roman I en familj finns inga fiender, där mamman lämnar sina barn hos pappan för att hitta sig själv. Får en mamma verkligen göra så? var den återkommande frågan i medierna.
Nyutkomna Barbara Voors Emmy Moréns dubbla liv söker dock på ett insiktsfullt sätt ett slags förståelse av mammans handling. Ja, att man kan lämna för kärleks skull, vilket kan vara svårt att förstå. Också Sanna Sjöswärds biografi Min mamma är en persisk prinsessa rör sig kring försoning. Boken är inte särskilt välskriven men det är ändå fascinerande att följa berättelsen om den bortadopterade flickan som söker sin mor. Och tillslut finner de ett slags förståelse för sina livsöden.
En mer udda mammaskildring, som mina barn är förtjusta i, är När Malins mamma gifter sig med Lisa av Annette Lundborg. Kanske påminner de om våra vänner och deras barn som har två mammor att tillgå, något mina tjejer anser extremt lyxigt.
Då tänker jag på mamma vars mamma har en enäggsyster och hur hon i sin tidiga barndom plötsligt stod där och utbrast helt konfys: ”Herre Gud jag har två mammor!”
För att komma på någon lycklig mammaskildring måste jag återvända till barnlitteraturen. Bland det finaste som jag läst, och som är min dotters absoluta favoritbok, är Debi Glioris Vad som än händer (…så älskar jag dig). Det är en bok som handlar om en mammas villkorslösa kärlek till sitt barn. Oavsett allt så finns kärleken där mellan mamma och barn bortom tid, rum och handlingar. För alltid.
(Varje söndag skriver kulturredaktionens medarbetare om intryck och uttryck inom kulturen.)