– Sara Johanssons bilder rymmer både ljus och mörker och rum som kan upplevas kala. Men många av dem innehåller någon form av öppning mot något annat, berättar Åsa Thörnlund som är curator för utställningen.
Den har fått namnet ”Platsens anatomi” och omfattar måleri och teckningar, men också en av de installationer som Sara Johansson gjorde tillsammans med konstnären Barbro Curling.
Några av verken har inte visats tidigare. Idén till utställningen föddes 2011 då Sara Johanssons verk visades på en minnesutställning på Å-huset. Sara Johansson gick bort i cancer 2010, men hennes tvillingsyster Eva Johansson är på plats och hjälper till med hängningen av verken.
– Vi systrar var jättetajta. Sara var alltid skapande och började rita figurer redan som tvååring, men absolut inga streckgubbar utan mer avancerade. Jag ritade också, men insåg att jag aldrig skulle bli lika bra som hon och pappa var, berättar Eva Johansson, som numera arbetar som översättare och kulturjournalist.
Sara Johanssons block var fulla av skisser av slutna rum, trappor och portar, former som hon lekte fram ur sin fantasi. Eva Johansson säger att hennes syster länge kämpade emot att bli konstnär, men att när hon väl bestämde sig för det fick hon mycket stöd av pappan, den kända Uppsalakonstnären Ragnar Johansson.
– De fick konsten gemensam. De hade givande samtal och diskussioner kring varandras verk, och om konst i allmänhet, säger Eva Johansson.
– Men Sara var så känslig. Konstvärlden är ganska tuff och hade hon varit bättre på att sälja in sina verk hade hon nog blivit ännu mer känd.
Sara Johansson var även intresserad av vetenskap och gjorde installationer utifrån vetenskapliga ämnen tillsammans med Barbro Curling i samarbete med naturvetenskapliga forskare som Ulf Danielsson.
– Vi var båda hopplösa på att arbeta ihop med någon. Kanske var det därför det funkade så bra mellan oss, säger Barbro Curling.
Eva Johansson berättar att systern hade en stor klippbok med bilder av allt möjligt från byggnadsdetaljer till mänskliga celler. Men hon ritade eller målade inte av dem, utan hade dem som inspiration till sina nonfigurativa målningar.
Men är det inte ett ansikte på den målningen?
– Sara kunde aldrig förklara sina bilder. Hon skulle säga att om du ser ett ansikte där så är det säkert så, säger Eva Johansson.