"Kärleken är evig"
Lena Philipsson 1986
Det var ett tufft startfält med godingar som ”Dover-Calais”, ”ABC” och den (överraskande) vinnaren ”E’ de’ det här du kallar kärlek”. Lena Ph:s utmärkta schlager fick nöja sig med en andraplats, men kan i gengäld skryta med att ha varit alla schlagerfjollors (mig inräknad) stora dansgolvsfavorit sedan dess. En av få saker med 80-talet vi inte vill glömma bort.
"Not a sinner nor a saint"
Alcazar 2003
Bästa schlagerdängan genom tiderna. Slutar man på tredje plats med en sån vinnarlåt är det inte konstigt om man sedan aldrig kan ge sig (Lex Lundstedt), utan vill få revansch år efter år. Trea eller inte – i mina schlagerlurar kommer det här för överskådlig framtid att vara vinnaren.
"Heartbreak Hotel"
Yohio 2013
Sedan jag fick barn har Melodifestivalen fått ännu en dimension: vad ungarna gillar. Ibland är vi överens – som här. En trallvänlig låt kombinerat med en artist som kändes befriande normbrytande gick glädjande nog hem i stugorna. (Den kom visserligen tvåa men fick flest röster av folket.) För övrigt en utmärkt låt att ha i lurarna på gymmet.