Artlab är i vardagslag Stockholmskonstnären Leif Jacobssons ateljé och verkstad, inrymd i ett väldigt före detta militärförråd. Ungefär en vecka innan konstrundan ska börja har gästkonstnärernas arbeten ännu inte kommit. För konstvärden själv återstår att strukturera de egna alstren och framför allt att följa väderprognosen. För i Knypplan blir det inte bara konst i form av måleri, foto, metallskulpturer och videoverk. Dit väntas även musikaliska konstnärer och temperaturen får avgöra var delar av tillställningen med både vanliga och ovanliga instrument kan hållas.
– Blir det för kallt kan jag inte ha det här på vinden, säger Leif Jacobsson och syftar bland annat på ljudanläggningen.
Vinden, det väldiga öppna loftet, är annars riggat för skådespel med både färg och ljud inför sittande publik. Med spotlights som skiftar färg efter rejäla stamp i golvet och skickar strålar genom rökmaskinens ridåer. Ännu mer för öga och öra väntar en trappa ned och ytterligare är på ingång. Bland annat en theremin, kallad världens första elektronmusikinstrument. Med den följer Assar Andersen, som under rundans påskdagar erbjuder besökare med ”hyfsat musiköra och en smula nyfikenhet” att prova thereminen.
Mer musik och sång i kombination med ljus, bildspel och video ska bjudas i lokalerna på påskaftons eftermiddag. Då spelar den löst sammansatta konstellationen Artlab Collective, med bland andra Leif Jacobsson, Assar Andersen och Urban Eksvärd.
Om denna konstmusikaliska grupp är mer av ett tillfälligt projekt, så är värdkonstnären Leif Jacobssons förhållande till musik allt annat än en tillfällig förbindelse.
– Jag spelade mycket gitarr förr i tiden och musik är lika viktigt som konst. Det är samma sak. Det ger samma sak. Musik är som att måla med ljud.
Som konstskapande musiker har han till och med döpt sin lika väldiga som valpiga varghund till Gibson, efter det eftertraktade märke han aldrig skaffade under de mest intensiva gitarråren.
Till Artlab Collective har han skrivit tre låtar. Samarbetet kallar han en kul grej på hobbybasis.
– Vi vill göra och bjuda på något mer, så att publiken inte bara går runt och tittar.
Och det är helt i linje med hans bild av Konst på väg.
– Det är en kul grej, roligt och socialt. Det känns schysst att bjuda på något till bygden där man är verksam, det leder till roliga möten och det känns uppskattat.