Mäktig gangsterhistoria

Tredje gången gillt för paret Scorsese och DiCaprio tillsammans. Det är också det klart bästa försöket, även om de övriga två också blev klart sevärda verk. Gangs of New York led dock av en del överspel och The Aviator lyckades aldrig gripa tag i mig ordentligt.

Kultur och Nöje2007-01-12 00:00
Två nyexaminerade poliser i Boston, Colin och Billy. En med lysande framtidsutsikter medan den andres bakgrund talar emot honom. Colin befordras och Bill tar det livsfarliga och mycket krävande jobbet som infiltratör i en stor gangsterorganisation. Där upptäcker han att det finns en informatör inom polisen som måste avslöjas.
Historien är den kinesiska Infernal affairs, omplanterad till Boston. Som så många andra filmer på senare år har Hollywood gjort en omarbetning till amerikanska förhållanden. Varför man valt en blek stad som just Boston är svårt att förstå. Stadshuset där måste ha investerat mycket på senare år för att komma med på kartan, se bara tv-serier som Boston legal och Boston public.
Än mindre förstår man också av varför den suveräne New Yorkskildraren Scorsese bytt ort. Fast det är inte mycket av utemiljö så det kunde varit var som helst. Samtidigt tappar man en del, Infernal affairs var en hisnande bildskön film. Här blir det också snyggt, men inte i lika hög grad.
Historien kunde utspelats när som helst också. Det är en tillspetsad melodram med klassiska drag. Det vilar något av förutbestämt ödesdrama över filmen. Dragkampen mellan huvudpersonerna är en motor som hela tiden håller filmen på högvarv. Scorsese har än en gång gjort en film som håller en fängslad från början till slut.

Våldet är som oftast hos Scorsese ständigt närvarande. Ett människoliv räknas bara i nyttighet för ledaren. Han må vara gangster eller polischef.
Dialogen är rapp, mer kryddad (eller rättare sagt anrätta) av svordomar än någonsin westernserien Deadwood, som annars har rekord i "fucking".
Detta är främst en film om män. Kvinnorna är sällsynta. Och de som finns prickas utan ansträngning in på en tydlig madonna-horalinje.
DiCaprio gör en riktigt stark rolltolkning. Här är han som bäst. Han använder hela registret, spelar upp sin tuffaste sida likaväl som den mest sårbara. Matt Damon har det lite värre och han har heller inte samma talang i botten.
Jack Nicholson, ständigt denne Nicholson. En paradroll även för honom där han som mångfacetterad rövarhövding får göra alla sina miner, snörvlingar och diaboliska leenden. Suveränt helt enkelt, även om vi sett det tidigare ett antal gånger!
Sista huvudrollen går som oftast nu för tiden till mobilen. Det har för länge sedan blivit tröttsamt med alla närbilder på displayer och knappsatser. Kan inte brevduveuppfödarna gå samman och sponsra en film?! Så oerhört mycket vackrare det skulle kunna bli.
Men det är överkurs. Martin Scorsese har gjort en mångbottnad och mäktig historia om liv och död, moral och makt. Han visar handlaget och den gedigna kunskapen, liksom att lusten finns kvar.
Men skippa Boston nästa gång!
The Departed|Regi: Martin Scorsese. Manus: William Monahan efter Siu Fai Maks original. Foto: Michael Ballhaus. Musik: Howard Shore. I rollerna: Leonardo DiCaprio, Jack Nicholson, Matt Damon, Martin Sheen, Vera Farmiga, Alec Baldwin, Mark Wahlberg, m fl.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!