I Viktor Johanssons nya film visar sig Flogstavrålet vara mer än bara en lustig ritual – det är ett uttryck för civilisationens tillbakadragande. De misslyckade studenterna återvänder till ett djuriskt tillstånd när de bränner sina böcker och klättrar i träd, dyker i sopor, smetar in varandra i mat och saliv.
LÄS MER: recensioner av alla bioaktuella filmer i Uppsala hittar du i UNT:s filmsvep
"Vi är svin", konstaterar huvudpersonen Arman Chowdhury, som identifierar sig svårt med Michael Jackson och tycks se livets essens i moonwalken.
"Ni är svin, men ni är också änglar", kontrar en äldre man, som ägnar sin tid åt att förmå studenterna att inte hoppa från balkongen.
Svin, änglar, Peter Pan-figurer – kanske det. De är åtminstone allt annat än personer som låter sig inordnas i det stora väloljade – nåja – samhällsmaskineriet. Viktor Johansson är oförblommerat romantisk när han landar bland alla dessa lost boys och beatiful loosers i betonghusens eget Neverland. Att tvingas tvingas läsa och sörpla nudlar framstår som ett förtryck. Att inte växa upp som ett skimrande motstånd.
Precis som i regissörens och författarens förra Uppsalafilm, ”Under Gottsunda” (2014), rör sig "Himmel över Flogsta" sömlöst mellan det dokumentära och fiktiva, det diskbänksrealistiska och det magiska, den här gången i en hypnotisk medelklassmystik som överbryggar avståndet till ”Man tänker sitt” (2009). Men här finns också humor. Själv skrattar jag mig varm till rollfigurernas skeva, härligt ogarderade och inte sällan tragikomiska monologer, men också åt Viktor Johanssons underbart distanslösa berättande.
Hur många före honom har sett något sublimt i det genomstörigt studentikosa Flogstavrålet?