Midsommar, det svenskaste av alla svenska högtider, som med illa dold förtjusning förklädd till självironi beskrivs för utomstående som festen då man dansar runt en blomprydd fallossymbol och kväker som små grodor. Midsommaraftons natt är enligt gammal bondetradition också förknippad med magi – i synnerhet kärleksmagi – varför också denna tidpunkt utgör ramen för så mycket svensk litteratur: hade fröken Julie förförts av betjänten Jean om det inte hade varit för midsommarnattens förtrollning?
Tove Berglund följer upp fjolårets interaktiva upplevelsetrilogi ”Livets Händelser” med trilogin ”Årets Händelser”. Konceptet är snarlik. Mening och gemenskap kopplade till symboliskt laddade högtider undersöks tillsammans med deltagarna, som i traditionell mening alltså inte är publik, i engånghappenings som till formen är en kombination av workshop, föreläsningar och ritualer. De gestaltande inslagen är få, om ens några alls. ”Midsommaren” är del två av den nya trilogin; uppföljare till ”Påsken” som ägde rum på Skärtorsdagen.
Första punkten i det drygt åtta timmar långa programmet är en soundwalk på Botaniska Trädgården. Med hjälp av en GPS-styrd app och hörlurar får vi gå och lyssna på dikter, reflektioner, minnen och fakta som i ljudsnuttar som aktiveras beroende på vilken plats i trädgården vi beträder. Ludvig Daae, koreograf och medskapare av verket, berättar i en snutt om hur han som 16-åring kom till Sverige från Norge och aldrig hade känt sig så främmande som under ett midsommarfirande bland svenska kamrater.
Inramningen styr oss alltså uttryckligen till att reflektera kring nationell identitet, ty ingen högtid är så fast rotad i den svenska folksjälen som midsommaren – inte ens Sveriges nationaldag. Och mycket av andemeningen med kvällen rörde sig kring konstruktionen av nationen som bärare av föreställd gemenskap, för att tala med sociologen Benedict Anderson. Det fanns också mer poetiska inslag, som den dekonstruerade ringdansen vi fick göra till musik av Lisa Långbacka och Lisa Rydberg. Efter middagen, bestående av den svenska nationalrätten tacos, gick vi ut i en magisk procession där vi fick lämna förgätmigejer i den lilla dammen på Botaniska.
En av de mäktigaste upplevelserna var för mig att få bära en traditionell folkdräkt. Jag bokstavligen transformerades in i en historia som inte var min egen när jag fick iklä mig tyger som burits av generationer kvinnor. Min kropp fick ett säreget rörelsemönster som inte var min egen. Jag brydde mig inte ens om att fråga var dräkten kom ifrån – för mig var den Sverige.