Få artister har drabbats av så mycket åldershån som Madonna. Trots att hon egentligen bara gör det hon alltid har gjort - följer med tiden och försöker ligga i något slags populistisk framkant - är det nu fritt fram att hävda att hon borde veta sin plats. Besvärande nog är det svårt att släppa den egna åldersfixeringen i mötet med "Rebel heart". Det handlar inte om rösten; Madonnas stämma är helt oanfrätt. Det handlar inte heller om samarbetena: Uppsalas egen Magnus Lidehäll, Diplo, Nas, Avicii, Chance The Rapper - alla med kredd på sina områden. Snarare beror det på vad skivan som helhet förmedlar: ett fumligt famlande, snarare än ett experimentellt sökande.
Madonna har oftast hittat rätt i sina försök att gestalta samtiden, men den här resan mellan svennehouse, Nicki Minaj-rhymes och "innerliga" gitarrballader får mig att undra över om hon tappat kompassen för gott. Men det handlar inte om ålder, snarare om en verklighet som blir alltmer svårfångad och komplex.
Bästa låt: "Living for love"