Lysande om förtryck och civilkurage

Det är en briljant berättelse, originell, tankestimulerande och både oroande och berörande. Dessutom är den alldeles utmärkt gestaltad. Man skulle aldrig kunnat gissa att den tyska regissören och manusförfattaren Florian Henckel von Donnersmark faktiskt långfilmsdebuterar med De andras liv.Året när filmen börjar är 1984. I Östberlin arbetar den partitrogna Gerd Wiesler, spelad av Ulrich Mühe, som kapten hos säkerhetspolisen Stasi med att förhöra dissidenter och undervisa i förhörsmetodik. Så får han vittring på en karriärfrämjande operation. Chefen för kulturavdelningen har nämligen tänt till på en firad skådespelerska och nu ska hennes sambo, som är dramatiker, avlyssnas. Underförstått förväntas resultat.Men något sker med Wiesler när han lyssnar till "de andras liv". Dag och natt hör han hur livet kan fortgå i ett intellektuellt hem, med samtal, funderingar och kärlek, samt inte minst musik. Han börjar sympatisera med de människor han ska bevaka.Ulrich Mühe gestaltar utmärkt en tillknäppt, grå liten man som krackelerar när författaren, som görs av Sebastian Koch, spelar ett musikstycke. Hela historien utvecklas till ett slags kammarspelsliknande triangeldrama och Stasikaptenen utvecklas åt ett tämligen oförutsägbart håll. Somliga sår börjar nu läka så pass i det forna Östtyskland att det tycks vara möjligt att göra film om dem. De andras liv har Sverigepremiär dagen efter årsdagen av murens fall. Det är en lysande film om ett totalitärt förtryck och dess osynliga tentakler som tränger in i människors sinnen och förgiftar dem på olika sätt, med rädsla och förföljelsemani till exempel. Men filmen handlar också om civilkurage och att det går att "välja rätt", trots att man verkar fängslad av ett politiskt system.Filmens miljöer går nästan helt konsekvent i grått, brunt och blekgrönt. Det mesta av handlingen utspelas i slutna rum och är kryddad med en dov, underliggande spänning. Bildberättandet är glasklart konsekvent och ger handfast ram åt berättelsen, som stundtals är nästan svåruthärdlig. Hur dessa människor ska lösa sina dilemman är lika nagelbitarspännande som vilken thriller som helst. Filmen kunde ha tagit slut vid murens fall då den faller ned i en temposvacka. Men sitt kvar i biobänken, det följer en liten fortsättning i modern tid! Försoning är viktigt, inte minst när det gäller ett lands såriga historia, och slutet bränner till i sinnet.