Lysande Buddy Holly-fynd från garaget

ROTPOP. Det har gått snart 50 år sedan Buddy Holly dog i den mytomspunna flygolyckan i ett snöigt North Dakota, under en illa planerad turné i början på 1959 ("the worst planned tour in rock history").
Holly förtjänar dock att ihågkommas för så mycket mer än sin legendstatus, även om hans karriär blev kort, bara drygt ett år räknat från genombrottet med That´ll be the day. Han utgick ifrån countryn, sög snabbt upp rock´n rollen och utmejslade ett mer melodiskt, eklektiskt sound som banade väg för 60-talets popscen. Beatles och Stones spelade hans låtar.

Dubbelalbumet Ohh Annie tar oss med till hemmagaraget där en ännu okänd Buddy Holly repar frenetiskt med kompisen Jerry Allison vid trummorna. Holly som nyligen blivit Elvis-frälst river av tidigt Elvis-material som Good rockin tonight med fullt energipåslag. Snacka om garagetape! Med förbluffande bra ljudkvalitet dessutom, som att kika rätt in i Buddy Hollys artistiska tillblivelse.
Samma album upptar de mindre intressanta Nashville-inspelningarna från 1956, då branschfolk försökte omstöpa Holly och slipa av hans speciella talang. Tack och lov lyckades man inte få några skivframgångar med det.

Not fade away heter ett album om tre cd som dokumenterar det händelserika året efter, då Holly definierade sitt sound hos den innovative producenten Norman Petty. Här finns de flesta stora hitsen, också i hittills ohörda alternativtagningar och demoversioner.
Det musikaliska spannet är brett, alltifrån rhythm and blues och pådrivande rock till det stämsångstäta Beatles-embryot Words of love. Hollys lekfullhet banar väg för nya grepp, och det mesta har en omedelbar energi som bidrar till att musiken fortfarande känns så fräsch.

Lysande Buddy Holly-fynd från garaget

Buddy Hollys tidiga låtar, från tiden före han blev känd, har givits ut med förbluffande ljudkvalitet. De bevisar att han förtjänar att bli ihågkommen för så mycket mer än sin legendstatus, skriver Ulf Gustavsson.