Lyhört avlyssnat tonårsliv

På den allra första festen får Sofia i sig för mycket "busgrogg". Ett killgäng tar obscena bilder av henne när hon är praktiskt taget medvetslös. Snacket går på skolan därefter och tjejvännerna hamnar i lojalitetskonflikt. De vuxna gör faktiskt allting värre.I Hip hip hora skildras ett övergrepp och psykisk mobbing. Man lider verkligen med filmens unga människor som tycks så utelämnade åt sig själva att lösa situationen.Teresa Fabik har stor autenticitet i dialogen när hon berättar om Sofie och hennes vänner. Den unga ensemblen agerar avspänt och naturligt och det är flyt i berättandet.Björn Kjellman har det svettigt som ensamstående och vek tonårspappa till en dotter som håller på att bli ung kvinna helt plötsligt. Lite svårbegripligt är det faktiskt var Sofie hittar sin handlingskraft mot slutet.De vuxnas repliker känns väl igen från senaste årets debatt om det sexualiserade språket ungarna emellan i skolan. Det är därför svårt att frigöra sig från känslan av diskussionsunderlag när man ser filmen. Den påminner faktiskt om novellfilmerna i tonårstv-programmet Bullen - som var utmärkt på sin tid. Hip hip hora fyller kanske tomrummet efter det.